Idag har jag plockat ner alla (hoppas jag) barnkläder från vinden. Har sorterat och prismärkt för nu ska jag försöka ha lite loppis här hemma. Gör ett försök här innan jag kollar med Varbergs barnmarknad och ev tradera.
I morgon kommer i alla fall en tjej och tittar på lite kläder.

När barnkläderna sedan är avklarade går jag på mina egna, och sen får det bli lite leksaker...

NU SKA HÄR RENSAS!

Sitter här i köket med en kopp te, lyssnar på hur diskmaskinen arbetar och tycker lite synd om mig för att jag känner att en förkylning är på gång, eller så blir det inget av den...
Ska passa på att stryka undan det sista medans Elis är på gott humör för att sen ta tag i dammsugningen så att Micaela slipper få en allergichock när hon kommer i eftermiddag.

Då var denna dags största uppdrag avklarat!

Resultatet hos Ann på ögonmottagningen blev nya glasögon till Ismone och glasögon till Elis.
Ismones syn hade inte förändrats så där jättemycket men hon har ju växt sedan hon fick sina glasögon, hon var ju 3,5 när hon fick de glasögon hon har idag så de behövs bytas ut till en större modell. Dock var det ingen panik så vi kan vänta lite med det.
Elis har samma synfel som Ismone + att han skelar så nu är det dags för honom med att få glasögon på sin näsa.

Efter besöket på sjukhuset gick vi till Gunilla och lämnade Ismone, sen fortsatte Elis och jag ner på stan för ett besök hos optikern.
Bågar provades ut och nu tar det ca 1 vecka tills att han går dem.

Billigt är det inte med glasögon heller, även om vi till Elis får ett bidrag från landstinget på 770:- kostar hans glasögon strax över 2000:-. Nu behöver han även tunnare glas och då kostar det extra... Kan inte förstå att hör man dåligt får man hörapparater gratis men ser man dåligt då får man betala själv...
Tycker det borde finnas standard bågar där glaset ingår som man fick gratis, vill man sen ha andra bågar då får man betala.

Tur är i alla fall att vi kan vänta någon månad med Ismones nya glasögon!

Hämtade Ismone hos Gunilla på vägen hem så hon fick en kortisdag där på 2 timmar, men vem har sagt att man måste lämna barnen 15 timmar/vecka bara för att man erbjuds det? :)

Elis tog sig en tupplur på soffan när vi kom hem!

Nu är vi på väg mot sjukhuset för ögonkontroll på både Ismone och Elis.

Ismone ville vara uppe med mig i kväll och få somna på soffan. Men vid 20.30 så valde hon själv att gå upp och lägga sig och jag fick inte följa med...
När jag kom upp tittade jag in på hennes rum - sängen var tom!
Istället hittar jag henne sovande i Stefans säng med mitt nattlinne ovanpå kuddarna, Elis snuttefilt (han har två så hon hade inte tagit den han har just nu) på nära håll och Truls hos sig!

Sötaste unge!

Att ha lekplatsen precis utanför köksfönstret är guld värt, att där dessutom finns en bra backe att åka pulka ner för gör ju inte saken sämre när snön nu väl har kommit!

Då Stefan är i väg på jobb passar vi tjejer (ja Elis hänger oxå med på ett hörn) att ha lite extra mys.
I kväll åt vi bakadpotatis, min fylld med en skinkröra och Ismone fyllde sin med smör, mycket smör...
Gott var det!

Synes!

Elis har nu tre dagar i sträck (och då kan man väl kalla det vana) somnat strax efter sju, eller idag blev det 18.30... Och dessutom sovit sen hela natten, ok i natt tog jag in honom till oss när han vaknade till och då sov han vidare. I och med dessa nya sovvanor har även middagssömen ändrats till en gång mitt på dagen. Idag dock bara i 50 minuter så det var väl därför han slocknade tidigare.

Även hans ätande har ändrats dessa dagar, helt plötsligt har riktig mat blivit intressant igen, så nu dricks det inte bara välling längre :).

Nu ska jag ta och lägga upp prinsen i hans säng!

Synes!

I kväll var det dags för vägning på Viktväktarna, efter 6 dagars kämpande skulle jag få se resultatet. Och det var minus 2,5 kg! Riktigt nöjd är jag! Och ska jag vara ärlig så har det inte varit så mycket kämpande... Det är lätt, man får ju äta allt - i rätt mängd. Och mätt blir man kan jag lova! Jag har inte fått i mig så mycket som jag egentligen skulle, har inte orkat helt enkelt. Men jag tycker det är viktigare att få in sunda vanor. Kommande vecka ska jag lägga in lite krut på att dricka mer och försöka få till lite mer motion.

Synes!

Sedan några år tillbaka har jag och Carmen bestämt att vi skulle åka till Kina när vi fyllde 40. Men eftersom vi inte är födda samma år så får resan bli av någonstans mitt emellan. Vi sätter undan 300 kronor i månaden och den sparade summan har nu blivit ganska stor!
Igår träffades vi över en lååång lunch på Kusthotellet för att prata resa!
Och nu är det planerat att vi åker med Svensk-kinesiska resebyrån i september nästa år. Det blir då deras 10 dagars resa som innefattar både Peking och Shanghai.

När vi efter många timmars prat gick mot bilen möttes vi av den här utsikten!

...och jag vet inte vad jag tycker om det egentligen...
Egentligen så vill jag ha snön innan jul så att jag kan komma i jul och vinterstämning och nu känns det mer som att det kan kvitta.
Vill istället ha vår! Men det är ju bara januari så jag får väl acceptera lite snö...
Ismone blev åtminstone överlycklig!
Hon var ute i flera timmar på eftermiddagen och lekte i snön. Stefan plockade fram snowracern till henne och med den tog hon sig ner för backen och rutchkanan!

Synes!

Idag tillbringar vi förmiddagen på lekstugan här i stan. Elis hann med bollhavet innan han somnade och Ismone far runt som en skållad råtta!
Jag och Stefan dricker kaffe!

Synes!

Idag ville Ismone att vi skulle prova att dra ut hennes tand med en tråd som vi skulle binda fast i en dörr som jag sen skulle öppna...
Vi provade, men det enda som hände var att tråden lossnade från hennes tand...

Men nu i kväll när hon lagt sig till rätta på soffan för att somna så säger hon plötsligt: Nu kan jag snurra på tanden!
Dra ut den då säger jag och vips så hade hon den i handen!

In på toaletten för att skölja munnen från blod och jag tänkte skölja av tanden DÅ
försvinner den ner i avloppet!

Ismone brydde sig inte så mycket om tanden för vad skulle hon ha den till, men hur skulle det gå med tandfen?
Så vi fick skriva ett brev till henne istället.

När jag nattat Ismone uppe på hennes rum så tänkte jag att jag måste försöka en gång till att kolla i rören under vasken och nu fick jag loss dem - och där fanns tanden!

Så nu har Ismone ett glas med vatten stående på nattduksbordet och där i ligger tanden.
I natt väntar vi på tandfen!

Synes!

Igår var då jag och Elis iväg på habiliteringen för CPUP.

Det var första gången Elis var med om detta och det görs två gånger om året tills det att barnet har fyllt 6 år.
Elis fick träffa sin sjukgymnast och en sjukgymnast från Halmstad, samt en arbetsterapeut från Halmstad.

Som jag förstod det så var de nöjda med honom, ännu så länge har inte fått några snedställningar.

Han ska dock få en ortos till, han har en till vänster handen, men nu ska det göras en till höger handen.

DETTA ÄR DEN INFORMATION VI TIDIGARE FÅTT OM CPUP:

CPUP – Förebyggande uppföljning av barn med cerebral pares eller liknande symtom

Cerebral pares (CP) är samlingsnamnet på rörelsehinder som orsakas av en hjärnskada som

inträffat före 2 års ålder. Det finns många olika orsaker till CP och graden av rörelsehinder

varierar från barn som har nästan normal funktion till barn som har ett uttalat funktionshinder.

Barn med cerebral pares har ofta för hög spänning (spasticitet) i vissa muskler medan andra

muskler kan vara försvagade. Obalans mellan muskler som sträcker och böjer runt en led i

armar och ben kan leda till att muskler förkortas och orsakar ledstelhet (kontraktur). I höftleden

finns hos en del barn en risk att muskelspändhet och muskelförkortning orsakar att höften

går ur led (höftluxation). I ryggen kan obalans i musklerna ge upphov till sned rygg (skolios).

Det finns numera flera olika behandlingsmetoder för att minska muskelspänning och förebygga

kontraktur och höftluxation, men det är viktigt att åtgärderna sätts in tidigt.

Sedan flera år samarbetar ortopedklinikerna och barn- och ungdomshabiliteringarna i Sverige

kring ett gemensamt uppföljningsprogram (CPUP) för barn med cerebral pares eller liknande

symtom. Sedan 2005 är programmet av Socialstyrelsen utsett till Nationellt kvalitetsregister,

och hela landet deltar nu i CPUP.

Syftet med CPUP är att säkerställa att de barn som riskerar att utveckla muskelförkortning

eller höftluxation upptäcks och får behandling i tid. Målet är att inget barn skall drabbas av

allvarlig muskelförkortning eller höftluxation, och att varje barn skall uppnå bästa möjliga

funktion.

Uppföljningen inom CPUP sker genom att barnets sjukgymnast och arbetsterapeut undersöker

rörelseförmåga och funktion två gånger om året fram tills barnet fyllt sex år. Därefter och upp

till vuxen ålder sker bedömningen en gång per år. Aktuell behandling beskrivs också. Funktioner

som påverkar rörelseförmågan beskrivs av barnläkare efter fyra års ålder, då CPdiagnosen

brukar kunna fastställas eller avskrivas.

Barnets höfter och rygg röntgas också regelbundet. Hur ofta varje barn behöver röntgas avgör

barnortoped efter att ha granskat aktuell röntgen, jämfört med tidigare undersökningar och

tagit del av sjukgymnastrapporten. Oftast rekommenderas en höftröntgenbild varje år från två

års ålder och ryggröntgen till de äldre barn och ungdomar som utvecklat skolios

CPUP-programmet har hittills kraftigt minskat antalet höftluxationer. Genom programmet har

också betydligt färre barn utvecklat kontrakturer och skolios. Antalet ortopediska operationer

av kontrakturer har kunnat minskas. Genom CPUP har också samarbetet mellan olika specialister

kring barn med cerebral pares förbättrats.

Alla uppgifterna från CPUP-undersökningarna samlas i en databas. Barnets habiliteringsteam

och behandlande läkare kan ta fram en överskådlig CPUP-rapport som visar det enskilda barnets

utveckling och eventuella varningssignaler. Detta är grundläggande för att kunna välja

rätt behandling i rätt tid för varje barn.

Databasen omfattas av sjukvårdens sekretessbestämmelser och Datainspektionens regler. Detta

innebär att enskilda barn inte kommer att kunna identifieras när erfarenheter från denna

uppföljning sammanställs till allmänna rapporter. Genom att studera och forska på den samlade

informationen som finns i CPUP-databasen kan man få bättre kunskap om förändringar

över tid vid olika typer av cerebral pares, samt om hur olika behandlingsmetoder påverkar

utvecklingen.

Deltagande i CPUP är frivilligt, och man har rätt att när som helst avsluta sitt deltagande. Man

har också rätt att få sina uppgifter borttagna ur registret.

Mer information om CPUP finns på hemsidan

www.CPUP.se

Mer information om Nationella kvalitetsregister finns på

www.kvalitetsregister.se

Gunnar Hägglund

Överläkare, registeransvarig för CPUP

Ortopedkliniken, Universitetssjukhuset, 221 85 Lund

e-post: [email protected]

Då är det snart dags för mig och Elis att traska iväg mot sjukhuset och habiliteringen.

Idag ska han vara med om sin första CPUP (Cp-uppföljning), och vad det innebär skriver jag om senare när vi varit med om den!

Nu är det dags för mig att väcka honom, han har enligt min plan skött sig och sovit på förmiddagen ;).

Kanske han oxå ska få i sig en flaska välling innan vi går...

Dags att skrida till verket!

Synes!

I går natt när Elis höll mig vaken så satt jag nere i vardagsrummet i mörkret och tänkte, tänkte på hur mycket vissa ord betyder, mer än man kanske tror.
Både negativa och positiva.

Jag har några ord som har lagrats i mitt minne och som dyker upp i min hjärna  lite då och då. Ord någon har sagt och som etsat sig fast. De positiva älskar jag att ta fram, men de negativa önskar jag att jag kunde skaka av mig och bli kvitt från. Men istället dyker de upp som hjärnspöken istället.

Vissa människor borde inte öppna munnen och vissa borde göra det oftare.

De ord som hela tiden dyker upp i mitt huvud är orden från en barnmorska på MVC och det är orden från en läkare på barnmottatgningen. Det är de som är mina hjärnspöken.

Sen är det oxå orden som en fd klasskamrat från gymnasiet, Marie Hjort sagt till mig. De orden betyder dock guld!

Jag börjar på MVC.
Jag och Stefan var där tillsammans för ett inskrivningssamtal i samband med den här senaste graviditeten. Vi fick träffa en barnmorska som var semestervikarie. Hon började med att berätta att hon läst min journal, vilket jag tycker är bra för då vet hon ju min bakgrundshistoria. Hon ber mig berätta om den här graviditeten. Jag berättar att jag varit på ultraljud på kvinnoklininken och att de där såg två hjärtan slå. Det är då hon säger det: -Ja,ja, nu ska man inte vara så säker på att det går vägen...
Efter att hon sagt det så slutade jag lyssna på henne. Behövde ju inte heller träffa henne fler gånger. Men som de orden återkommit till mig i mina tankar... Och det värsta är att hon hade rätt. Den här graviditeten gick inte vägen... Men varför sa hon så? Var det nödvändigt? Förstod hon hur mycket smärta hon skulle orsaka?

Oxå var det barnmottagningen:
Det var när vi var där med Elis pga att vi upplevde honom spänd i vissa muskler. Vi hade själv sökt hjälp och detta var första mötet med en läkare där. I vår vildaste fantasi fanns inte tanken att Elis skulle ha en hjärnskada. Hon säger efter att ha undersökt honom: Ja det där är en typisk cp-skada, jag kontaktar habiliteringen så tar de kontakt med er nästa vecka... Med dessa ord lämnade vi barnmottagningen en fredag förmiddag i september... Sättet hon berättade att vår Elis hade en cp-skada var på samma sätt som om hon sagt att han hade öroninflammation...

Där har ni mina hjärnspöken, de som kommer när jag inte kan sova...

Men så var det ju guldorden från Marie!
I höstas kom hon och hennes Matte hit och hälsade på, och då var det 14 år sedan vi sågs sist. Vi satt och fikade i köket och pratade om allt möjligt. Marie, frågade om det var okej att hon frågade om Lovis, och det var det. Jag blir varm i hjärtat när någon nämner henne och vill veta. För många låtsas nog hellre att det som hände aldrig har hänt och vill inte beröra ämnet.
Men en av de frågor Marie ställde var de ord som gjort mig så varm i hjärtat, ord som betytt så mycket för mig. Marie frågade om Lovis var lik sina syskon. Att få den frågan betydde så mycket! Någon och denna någon var Marie såg vår Lovis som det barn vi faktiskt förlorat, det barn som vi hållt i vår famn. Och jo, Lovis var lik sina syskon!

TACK Marie för att du ställde frågan och du har inte haft en aning om det här men de orden du sa då betyder så oerhört mycket! All kärlek till dig!

Igår var det så dags för inskrivning på Viktväktarna.
Peppad av kusinerna nere i Skåne - kan de så kan jag!

Vad ska man då göra för att gå ner i vikt? Det finns så många olika sätt att välja på; pulver, GI, LCHF, medelhavskost etc... Och jag valde då Viktväktarna. Varför kan man kanske undra? Och svaret är att jag vet att det fungerar, all mat är tillåten, man blir mätt och man kan få in bra vanor.

För mig handlar det nog mest om att få rätt propportioner på tallriken, och lite nytänk på hur man kan laga sin vanliga mat men på ett hälsosammare sätt.
Ok, sen ska jag väl inte äta godis och kakor heller. Nu är det egentligen inget större problem då det inte äts så mycket av den varan här hemma, men visst kan jag erkänna att det ibland slinker ner en godisbit i kundvagnen när jag handlat bara för att jag är sugen... Men nu är det slut på den varan! Inte helt, för jag kan inte tänka mig ett liv utan en kaka eller en godisbit och med VV är det tillåtet men i rätt mängd. Men för att komma igång ordentligt så har jag förbjudit kakor och godis för mig själv de här närmsta två veckorna.

Idag har jag så kört igång; i morse och till lunch fick jag dock ta vad som fanns här hemma och göra det bästa av det eftersom det ekade nästan tomt i kyl och frys.
Det blev havregrynsgröt till frukost och ris med wokgrönsaker till lunch.

Åkte och handlade i kväll (och INGEN godisbit följde med ut genom kassan), så nu är här nyttigheter på plats i köket.
Fick till två goda rågbrödsmackor med ägg och skinka i kväll.

Det nya VV programmet verkade krångligt till en början, jag hade hellre räknat röda, gula och gröna prickar men det här kommer att bli hur bra som helst bara man kommer in i det.
Dock inser jag att jag kommer att ha svårt att äta så mycket som jag ska och redan idag har jag misslyckats med det...
Visst skulle jag kunna öppna chokladkartongen i skafferiet äta 3 chokladbitar så hade problemet varit löst, men jag vill äta bra mat!
Nå´t annat jag tycker är svårt det är att få druckit allt vatten man ska, men det är väl en vane sak, ska väl lyckas med det oxå!

Motivationen finns här så nu ska det bli resultat!

Synes!

...var det hos oss i natt, vilket innebär att jag inte är någon rolig människa idag!
Elis somnade tidigt igår, redan 18.45. Strax innan 02 vaknade han snorig, hostig, rosslig, hes och ledsen. Kruppen spökade igen. Han kom inte till ro inne hos oss, gav han en flaska välling (som han tömde) men var fortfarande ledsen.
Så jag gick ner med honom. Satt med honom i famnen i soffan och stirrade in i mörkret. 04.20 somnade han, la honom då i vagnen och mig själv i soffan. Då drabbades jag dock av hjärnspöken och kunde inte somna... Vid 05 vaknade han igen... Tog upp honom och han låg hos mig en stund och sov tills att han vaknade igen... Fick honom att somna om i vagnen, då kom Ismone ner och ville titta på barnprogram... Bäddade ner henne på soffan under filten och gick upp och väckte Stefan. Då var klockan 7.40 och vi byttes av, äntligen skulle jag få sova!
Sov gott i 45 minuter innan Stefan och Ismone skulle iväg.
Nu sover Elis i vagnen och jag passar på att vila jag med!

Synes!

Åh denna vackra blomma!
Det är nog min absoluta favorit blomma. Speciellt när man ser de här första buketterna vid den här tiden på året. Vita, rosa, lila... Ljuvliga blomma!
Men det vackra försvinner snabbt, de växer ju så fort och då är de i mina ögon inte lika vackra... De ska vara nya och spröda...

Denna vackra bukett fick vi igår!

Idag har vi haft besök av - håll i er nu - min pappas lillasysters mans lillasyster och hennes man...

Vet inte när vi träffades sist, men det var inte igår om man säger så!

Men nu har de ju oxå blivit Varbergsbor och då måste man ju passa på!
Kul var det i alla fall och nu lär det inte dröja 15-20 år till nästa gång!

Tack för en trevlig eftermiddag Nisse och Ann-Carin!

Igår var det äntligen invigning av Varbergs nya kulturhus, Komedianten!
Ett nytt fint bibliotek och konsthall i ett.

Jag, Ismone och Elis var nere till invigningen, dock tog den i Elis mage för lång tid så vi fick gå iväg och ge han lite mat innan vi återvände för ett besök på insidan.

      

Det fina kulturhuset fick besök av Sally under invigningen.
(Fotot på Sally kommer från HN)

      

Det var kö för att komma in, Ismone var hur tålmodig som helst och klagade inte ett dugg och Elis han somnade... Tror att vi köade i ca 45 minuter innan vi var inne.
(Fotot på jättekön kommer från HN)

     

Väl inne så hittade Ismone en clown som hon följde efter så det var bara för mig och Elis och haka på.

Det var oerhört mycket folk överallt så jag ser fram emot att gå dit sen i lugn och ro då jag kan titta och kolla in allt och se vad som verkligen finns. Konsthallen var vi aldrig uppe i, då tröttheten och hungern kändes hos oss alla 3.

Vi testade dock caféet, var ju liksom bara tvugna. Tycker det är bra att det numera finns ett café på biblioteket, men är ändå inte riktigt nöjd. Tovedals som driver det är ett bra ställe och har bra mat däremot tycker jag inte att de passar in där. Priserna är för höga tycker tycker jag, de platsar inte på ett bibliotek i kommunens regi. Ett bibliotek ska vara för alla, fattig som rik och då ska även de med den icke stora plånboken ha råd att ta e fika. 20 kronor för en chokladboll tycker inte jag är ok. Varför inte låtit Daglig verksamhet driva caféet?

På tisdag går jag och Elis dit igen!
     

Igår kunde jag inte motstå de här kläderna till Elis i från HM.


Idag har Ismone shoppat en väska!



Synes!

Att det skulle vara en otursdag har jag ännu inte märkt av, dagen har flutit på lugnt och stilla!

Ismone kom in och stökade hos oss i natt vid 3.30-tiden, hon ville gå upp... Nja kanske inte det vi ville så Stefan gick in och la sig i hennes säng istället och efter ett tag somnade hon.
Jag gick upp innan Elis vaknade idag (kryss i taket), han sov i sin säng enda till 7.45 idag! Duktig kille! Att han inte somnade förrän kl 23 igår behöver jag ju inte berätta, men oj det gjorde jag visst... ;)

Efter frukost kom Stefans föräldrar hit, Ismone och jag skulle till sjukhuset och rensa vaxproppar på öronkliniken så Elis fick stanna hemma (kände att Ismone behövde ha sin mamma för sig själv) med farmor. Vi fick skjuts dit av farfar som själv passade på att sola.
Ismone var jätte duktig, men hon tycker det är otäckt med sugen.

Efter en fika här hemma sen så har Ismone lekt med Yasemin och Meltem hela dagen. Elis sov middag länge, jag gjorde mig bekant med CP-forum på nätet, en riktigt bra sida!
Elis och jag hade när han vaknat ett riktigt träningspass, han kämpar så!
När Stefan kommit hem åkte jag ner till stan och shoppade till Elis, finaste koftan och coolaste jeansen!

Nu efter god mat och På Spåret på tv sover nu Ismone hos mig på soffan och Elis sover i Stefans famn.

Snart blir det glass till mig och Stefan!

Synes!

I slutet på augusti förra året åkte vi till Montenegro, en två veckors resa med sol och värme.
Montenegro var ett fantastiskt land att resa till, oerhört vackert, trevliga människor och billigt att leva i.
Tänkte inte skriva så mycket om själva resan, utan mest bjuda på några härliga bilder som kan få en att längta ännu mer till sol och värme.

'













Synes!

I kväll hade Elis svårt att komma till ro i sin säng, mycket spänningar i benen som gör att han blir ledsen. Och då har han svårt att somna helt enkelt. Så istället för att jag skulle kämpa med att få honom att somna så fick han följa med ner och titta på tv.
Eftersom han då var superpiggelin så fick han ligga på sitt täcke på golvet och roa sig själv lite. Och vilket framsteg vi då såg honom göra! Han vänder ganska snabbt över till mage från rygg nu när man lägger honom ner, men det som idag var annorlunda var att han låg kvar på mage länge utan att bli förbannad eller att tappa balansen och då vända tillbaka. Nu låg han länge på mage, lyfte upp sitt huvud, la ner det när han blev trött och lyfte igen...
Känns så skönt att se att han nu accepterar att ligga på magen!
Försök att ta sig framåt finns oxå där det är jag helt säker på, men i kväll var han trött, men nu jäklar i havet ska vi ligga på mage här hemma om dagarna!

Synes!

Idag begav jag mig till Friskis & Svettis för ett nytt jympapass - igen! Andra gången den här veckan! Men så är det ju oxå på måndagar och onsdagar som mina pass ligger... Så nu dröjer det tills på måndag igen.

Men kunde faktiskt idag känna att det var ju nästan kul det här!
Koordinationen var oxå lite bättre idag tyckte jag ;)

Synes!

Elis tog igen sin förlorade sömn med att sova till närmre kl 9 idag. Nu är vällingen intagen, Ismone spelar tv-spel och frukosten får jag väl snart plocka fram...

Jaha, då var klockan 21.30 och lillprinsen lever rövare i sitt babygym...
Gick visst inte att få honom att somna i kväll...
Men nu börjar han nog tröttna lite, hör att det lilla gnället börjar komma.

Synes!

I morse var det tidig uppstigning för hela familjen Appelgren, Elis vaknade 6.30 (vilket jag tyckte var helt fantastiskt eftersom han sovit hela natten) och ville inte somna om inne hos oss. Stefan insåg att det var han som skulle ta hand om Elis på morgonen så han tog sig snabbt till duschen. När de två gått ner så väckte jag Ismone och medans hon klädde sig så fixade jag till mig lite. 7.20 lämnade Ismone och jag huset!

Ner till stan för tandläkarbesök.

Först tog de hand om min halvt tappade fyllning, och jag klarade det riktigt bra. Visst var jag spänd som en fiolsträng men jag överlevde.
Efter mig så tittade tandläkare Lotta på Ismones tand och till Ismones stora besvikelse så fick den sitta kvar, hon hade hoppats på att de skulle dra ut den. Men den får ramla själv.
Sitter den kvar i maj när hon ska dit på kontroll så plockar de den nog, men förhoppningsvis är den redan borta då!

Sen var det bara betalningen kvar...
1060 kronor! De pengarna skulle jag ju ha till träningskort istället...

I morse tog vi ett kort på Ismone med alla sina tänder som minne om det nu skulle vara så att tanden rök idag...
Söt unge är hon i alla fall!

Synes!

Då var det gjort! Första träningspasset på Friskis på oerhört lång tid. Och fler ska det bli!

Första uppdraget när jag gett mig i väg var att hitta en parkering - vilket visade sig vara en av kvällens svåraste övningar... Men jag lyckades!

Nästa uppdrag var att bestämma hur jag tänkte betala och för vad jag skulle betala. Det hela slutade med ett tre-gångers-prova-på-kort för 250 kronor, pengar man får tillbaka när man löser ett terminskort. Och det är ju målet! Det är bara synd att plånboken inte riktigt är på min sida just nu :(

Sen var det då dags för själva gympapasset! Då jag är aningen ringrostig så började jag på lättaste nivån BAS, målet är att köra MEDEL varianten innan sommaren...
Och sammanfattningsvis så kan jag ju säga som så: det var kul, konditionen finns där även om den kan bli bättre, styrkan finns oxå där men även den kan bli bättre, däremot insåg jag att jag saknar koordinationsförmåga, balans och en sport-bh...

Synes!

Idag har jag inte fått mycket gjort. Elis sov gott hela natten, vaknade till strax efter kl 5, men behövde dock bara nappen. Men för mig var det kört, jag var klarvaken! Låg och vred och vände på mig och helt plötsligt kommer Ismone in och ska krypa ner till mig, mysigt men trångt. Vid 6-tiden går jag in och lägger mig i hennes säng och en kvart senare vaknar Elis.... Och då var det lika bra att gå upp.

Röjde ur tvättstugan på fm, så nu är där bara smutstvätt och ytterkläder vi använder och lite till... ;-)

Ismone var ute och lekte hela förmiddagen med Tilda och Oskar, så när röjningen var avklarad lagade jag redd grönsakssoppa. Mums tyckte jag, Ismone är dock livrädd för gröna ärtor så hon var lite mer skeptisk...

En tur till BVC för att väga Elis tog vi sedan i snövädret (och nu är den borta...). Elis hade skött sig (om man nu kan kalla det att sköta sig genom att leva på välling) och gått upp tillfredsställande i vikt nu. Ny matchvikt är 7540g!

Ikväll ska jag ta mig till Friskis & Svettis, tänkte ge mig på en gympasväng nu i vår. Får hoppas att jag överlever och att jag tycker det är kul. Ska åtminstone ge det ett försök!

Synes!

Idag åkte de sista julsakerna upp på vinden (nja om sanningen ska fram upptäckte jag en tomte i tvättstugan som vi glömt och det gröna runt farstubron är oxå kvar) och det känns så rent här hemma. Rent känns det även om en rejäl sväng med dammsugaren och golvmoppen återstår, likaså en rensning i hallen och städning av badrummen... Hallen ger jag mig nog på nu i kväll men resten tar jag i morgon förmiddag.
Sen är det ju vår lilla kontorsvrå, det ständiga oket i vår familj... Men vem vet kanske vi någongång blir färdiga där med.

Nu sover Elis och jag ska smyga mig ner och hoppas på att han nu sover för natten.

Synes!

Idag fortsätter projektet städa ut julen.
Det tar sin lilla tid, då Elis kräver sitt lite då och då...
Just nu ligger han på soffan och sover, Stefan är på dumpen och jag ska ta tag i ovanvåningen. Men jag vill inte gå upp så länge Elis ligger här nere då jag vill kunna söva om honom om han vaknar. Så jag väntar helt enkelt på att Stefan kommer hem, då blir det städ och fönsterputs en trappa upp.
Nedanvåningen blev klar igår (bortsett från att några saker som ska upp på vinden är samlat på matrumsbordet) och det känns så skönt! Underbart är det oxå att kunna se ut genom fönsterna igen även om det är ett grått och trist väder jag ser idag.

Igår var vi hemma hos familjen Carlstein i deras nya lägenhet, super mysig!
Elis höll sig vaken och var på ett strålande humör tills kl var närmre 12. Detta gjorde att han varit trött idag och sov riktigt länge på em.
Ikväll somnade han ca 19.45 men vaknade 30 minuter senare och det tog mig nästan 1,5 timme att få honom att somna om... Mycket spänningar i benen hade han oxå, stackars lille kille.

I morgon är en annan dag...

Synes!

Idag har det blåst, blåst och blåst lite till!
Ett riktigt hålla sig inne väder.
Ismone lekte med Tilda här hemma på förmiddagen, till lunch blev det pannkakor (vad glad jag är att jag hade förberett den maten igår kväll, det innebar att jag istället kunde njuta av en kopp kaffe när Elis sov), helt klart min och Ismones favorit mat! Därefter tittade Elis och Ismone på film medans jag sanerade köket.
Fick då plötsligt ett ryck om att städa bort julen. Ismone hjälpte mig att samla ihop alla tomtar och nu är de samlade på matrumsbordet och väntar på att få komma ner i sina lådor.
Julgranen blev av med sina kulor och sitt glitter i en hast, i morgon åker resten. Ska bli så skönt att få in lite vår här istället! Jag och med vår menar jag tulpaner, ska belöna mig själv med en fin bukett när städningen är gjord!

Ikväll har vi varit hos Stefans föräldrar och ätit kvällsmat. Svampomeletten är bara så god!
Detta innebar i sin tur att Elis nya läggningsrutiner rubbades och därför sitter jag nu här kl 21.30 och försöker att få han att somna.
I morgon kväll ska vi iväg igen, men sen är vi förhoppningsvis på banan igen.

Synes!

Och som det har blåst i natt! Känns som att det blåser genom väggarna. I natt har jag sovit med mysdress på eftersom jag frös så natten innan. Eller sovit och sovit - har legat vaken mycket och lyssnat på blåsten utanför. Inte för att den bekymrar mig så mycket utan bara för att jag är inne i en "jag-är- klarvaken-mitt-i-natten-period".
Elis somnade igår strax efter 20.00 då jag nattade honom i sängen (detta trots att han hade en sen eftermiddagslur) var beredd på att han skulle vakna till igen som han brukar efter ca 40 minuter, men han vaknade första gången någongång efter midnatt och då behövde jag bara ge honom nappen. Samma visa var det vid 4-tiden, men så länge det bara är nappen så är det helt ok.
6.20 så vaknade han och då ville han inte somna om även om jag tog in honom till oss så då gick vi upp. Det är ju faktiskt en helt ok tid när det sen blir vardag.
En flaska välling och lite mys på det resulterade i att han somnade om i min famn... Så nu sitter jag här i soffan, ensam vaken i detta hus och lyssnar på blåsten, tittar på morgontv och läser tidningen!
God morgon!

Synes!

Både ansökan till förskolan för Elis är skriven och likaså ansökan om vårdbidrag.

Ansökan till förskola var ju inte så svårt, har ju bara ett val ;-)

Värre är det med vårdbidragsansökan, har dragit mig för att göra det då jag tycker att det är så svårt att veta vad försäkringskassan vill veta. Men nu gjorde jag den enkla varianten genom att fylla i rutan att jag vill prata med dem muntligt istället. Får väl ändå sätta mig här hemma och skriva ett eget papper om vår lille Elis och den situationen vi lever i, så att jag har något att komma med när jag förhoppningsvis får träffa någon på FK.
Sen blir det spännande att se hur mycket vi blir beviljade, har ju absolut ingen aning om vad de har för kriterier.

Synes!

Att Ismone redan har en ny tand på gång innan mjölktanden ramlat av ser ni här!

Ismone kom in till mig i morse och sa att hon hade ont i tanden där nere.
Jag tittade och kände på den och den var lös, inte mycket men ändå...
Ismone blev överlycklig och ropade att detta var hennes lyckodag!

Nu i em upptäckte jag dessutom att tanden där under eller bakom ska man nog säga har kommit upp en bra bit.
Ringde tandläkaren för att kolla om man gör något åt det, men det är bara att vänta....

Synes!

Jodå, Elis somnade strax efter kl 20.00 och vaknade igen ca 40 minuter senare precis lagom tills att jag skulle sätta mig ner och njuta av dagens första kopp kaffe och en bit av den ljuvliga tiramisutårtan.... Men jag satte mig inne hos honom och efter lite strykande på pannan och hålla lite i handen så somnade han om efter ca 15 minuter. Vaknade kl 4.55 (klarade nästan 5-strecket...) och då gick jag snabbt in till honom och 8 minuter senare så sov han igen! Vaknade nästa gång runt 7.30.
Duktig kille!

Ikväll kör vi igen!

Synes!

Sitter nu inne på Elis rum och väntar på att han ska somna.
Elis har ännu inga riktiga rutiner för det här med att sova men nu känner jag att det börjar bli dags. Riktigt överens där är väl inte jag och Stefan, men jag som går hemma med Elis om dagarna vill börja få in lite rutiner i tillvaron nu.
Min förhoppning är ju att Elis ska somna i sin säng och sova där hela natten...
Allra helst så sover Elis i vår säng tillsammans med oss, han tycker om att vara nära och har alltid gjort. Men min kropp börjar säga ifrån nu att den vill inte ligga och balansera på kanten längre!
Ett par kvällar nu så har Elis vaknat lagom tills att vi ska gå och lägga oss och då varit i fullt trim, det enda som då hjälpt är att ta in honom till oss och då har han somnat gott.
Sover gör han gärna med oss på morgonen, kan väl kalla oss sjusovar familjen... Idag vaknade vi vid 9-tiden, igår nyårsdag sov Elis till 10.30 men då hade jag och Ismone varit vakna sedan 9.50...
Men vi behöver rutiner för att komma upp i tid på morgonen oxå...
Så nu kör vi!
Elis har nu somnat i sin egen säng och nu håller vi tummarna för att den sömnen ska hålla i sig, gärna till 5-tiden då är det helt ok att ta in honom till oss!
Återkommer i morgon med resultatet!

Synes!

Så låter det nu ljudet från Elis. Det ger hopp för framtiden, ingen vet ju ännu hur stor hans skada är... Att motoriken är påverkad märks tydligt men i övrigt vet vi inte. Han har länge haft ett hyfsat nyanserat joller men de här "stavelseorden" har inte märkts av. Men härom kvällen när vi gått och lagt oss och Elis ännu inte somnat inne på sitt rum så hörde vi honom ligga och testa olika ljud och då kom det: Da-da! Det hördes tydligt och kom flera gånger!

Det värmer så i mitt mammahjärta!

Igår var det nyårsafton och sista dagen av år 2011.

Vi firade in det nya året tillsammans med familjen Gillgren, och det var lika kul som vanligt.

Maten blev bra, drickan var god och det var fullt ös på alla fyra barnen hela kvällen...
Spelet vann tjejerna, raketerna var många och när klockan slog 12 var alla pigga och vakna!





Vi är redo, så nu kan gästerna komma!




Elis och Mikaela har kul tillsammans.



Koncentrationen är stor när Stefan förklarar ord.



Det hjälpte inte hur bra han än förklarade för tjejerna vann!