Ismone + Elis = Sant

Dessa två alltså. Så mycket kärlek det finns mellan dem. Tror inte det finns nåt som kan splittra de två.
De leker på ett sätt som inga andra kan, de tisslar och tasslar, gaddar ihop sig och bryr sig så oerhört mycket om varandra.
Ismone är så oerhört rädd om Elis, inget får lov att hända honom.

Jag är så stolt över dessa två!

Idag har jag inlett en ny epok i mitt liv. Tagit ett stort steg mot ett lättare liv.
Jag har sedan typ mellanstadiet varit överviktig, i skolåldern inte jätte mycket, men ett par kilo mer än mina jämnåriga. I takt med att åldern har stigit har kilona ökat. Jag har aldrig mått dåligt av min övervikt, varken psykiskt eller fysiskt. Livet har liksom rullat på och jag har varit lycklig. Tråkigast har egentligen en sådan banal sak som att köpa kläder varit...
Visst, jag har gjort många försök att gå ner i vikt, jag har gått ner men sedan upp igen. Pulver och andra konstgjorda grejer är inte min grej, jag vill äta riktig mat. Jag har testat pulverdieter och visst det har funkat men hur kul är det? När man sen har börjat äta vanlig mat så har vikten ökat.
Viktväktarna har känts sundast, då all mat är tillåten - i rätt mängd. Men av Viktväktarna har jag tillslut mått psykiskt dåligt, då jag känt att jag måste ha stenkoll på vad jag äter och hur mycket. Hur lätt är det när man blir serverad en köttgryta?

I höstas tog jag kontakt med en distriktssköterska på vårdcentralen, men att äta enligt modellen hälften grönsaker, en fjärdedel protein och en fjärdedel kolhydrater funkar inte alltid. På jobbet skulle det inte bli några grönsaker till barnen om jag skulle fylla halva min tallrik med grönsaker...

I april tog jag så beslutet att söka mig till vårdcentralen igen för att få en läkarkontakt. Tänkte om det fanns någon receptbelagd och fungerande medicin för viktnedgång. Fick då rekommendationen att göra en Gastric Bypass istället.

En GBP är ingen quickfix metod, utan det handlar om en stor livsstils förändring. Det är hårt arbete både före men framförallt efter som gäller.

Jag bestämde mig för att ta chansen.

Via vårdgarantin så föll valet på Aleris. Mottagning i Lund och operation i Kristianstad.

I slutet på juni blev jag godkänd för operation. Med kravet att jag skulle gå ner 5 kilo till operationsdatum som blev satt till den 7 september.
Jag låg precis på gränsen för att få göra operationen, hade jag vägt ett kilo mindre hade jag inte kvalat in... BMI gränsen är 40 (35 om man har sjukdomar relaterade till övervikten).

Idag vägde jag in mig 9 kilo lättare och nu är operationen gjord!
Jag mår för tillfälligt som en prinsessa och bara väntar på att få komma upp och gå!

Fortsättning följer!

I veckan har det fixats och donats med en massa småärenden, Ismone har fått beställt innebandyglasögon och köpt finskor... Glass har det oxå ätits!

Igår var det så dags för Ismones första skoldisco. Hon var så laddad inför detta och var så lycklig när jag hämtade henne. Kläder hade hon planerat i veckan och skor inhandlades i torsdags. Igår fick jag måla naglar och platta håret på henne...

Blev dock smått chockad när jag såg jämnåriga flickor till Ismone i kön in som var mer sminkade än vad jag är när jag ska på galej! 10 år och knallröda läppar och sotade ögon med både eyeliner och mascara, lite för mycket om jag får tycka till.

Idag har Ismone och jag varit på bio - Hitta Doris. Sådär tyckte väl jag.

Innan jag landade i soffan så blev det ett besök på akuten med Elis. Ett spräckt ögonbryn fick limmas.
Elis har nu lovat att inte ta sig ur soffan själv... Han ramlade helt enkelt ner på golvet och landade på glasögonen, varpå bågen gick sönder och gjorde ett jack i ögonbrynet. Gisses vilket blodbad! Ismone blev chockad och helt förtvivlad, Elis grät för att det gjorde ont och för att Ismone var ledsen...

Men efter ett snabbt besök på akuten var vi hemma igen!