Bokningarnas dag
Idag var det stora bokningsdagen!
Började med att boka min och Carmens Kinaresa.
Peking och Shanghai blir det i september!
Därefter blev nästa bokning biljetter till Gyllene Tider i Halmstad den 5 juli.
Då är det Stefan och jag som ska gå.
Skam den som ger sig!
I förmiddags tog vi fram Play Doh leran igen, tänkte att lillebror måste ju vänja sig vid den!
Ismone var oxå sugen på att leka med lera så nu fick han ju lite sällskap oxå.
Och nu vågade han sig på att känna på leran, även om det var roligast att slicka på kaveln och leka med alla formarna. Så nog kan det bli en liten bagare av denna kille med.
Tänkvärda ord.
Minnen
Igår när jag röjde på vinden så gjorde jag några fynd, eller fynd och fynd...
Jag visste att de fanns där men nu kom de fram!
Det första var studentoverallen!
Min fina värdefulla overall! Värdefull på det sätt att det har lagts ner en hel del pengar på den med alla märken som införskaffats till den. Men framförallt är den värdefull pga alla minnen den bär på.
Oj så kul jag haft med den på mig!
Åren i Luleå framhäver jag fortfarande till att ha varit några av de absolut bästa i mitt liv.
Underbara människor som kom in i mitt liv och som finns på en speciell plats i mitt hjärta.
Där kommer de alltid att finnas.
Längtar tillbaka till Luleå ibland. Vill gärna åka dit och besöka staden igen, se vad som har hänt sen jag var där sist - tänk att det i år är 20 år sedan jag flyttade dit!
Vill ta med mig resten av familjen och visa och berätta!
Undrar om det finns billiga flyg dit och billigt boende?
Får nog undersöka det!
Inte i år men kanske nästa eller nästa...
En återträff med alla gamla vänner hade oxå varit kul.
Jag plockade även fram gamla kassettband.
De flesta åkte på dumpen, men några band där det stod BLANDAT på sparade jag.
I Hondan är det ju endast kassettband som funkar att lyssna på, radion har lagt av.
Det enda jag haft att lyssna på än så länge är några band med dansbandsmusik som legat kvar i bilen sedan mamma och pappa hade den. Sen fick jag ett band av Carmen med spansk musik på så det har jag oxå kört några varv.
Idag när jag skulle hem och hjälpa mamma och pappa med en sak så blev det pemiär för ett av mina gamla band. Oj så kul det var! Kändes som att jag hade velat köra till Skåne och vända bara för att lyssna igenom de band jag har. Det fina med kassettband är ju att man måste lyssna klart innan nästa låt kommer, det går inte att skynda till nästa. Åtminstone inte i bilen. Annars kunde man ju såklart spola framåt och bakåt. Men det har verkligen sin tjusning i att inte ha så bråttom utan att tvingas att lyssna klart.
Låtarna jag hörde har minnen de med, minnen jag oxå bevarat i mitt hjärta.
Idag hann jag med att lyssna på Flickan i en Cole Porter sång, Total eclipse of the heart, The one and only och Should I stay or should I go. Och precis när jag stannade här hemma så hörde jag de första tonerna till Allt som jag känner.
Nostalgi på hög nivå!
Städa på vinden!
Igår var pappa här hemma och hjälpte mig att röja på vår lilla vind. Där tänkte jag förvara vår julsaker istället för på den stora vinden. Då slipper jag ju vindstrappan. Problemet med den lilla vinden var bara att den var full med skit. Skit = saker vi aldrig använder. Sagt och gjort igår kom pappa hit och vi tömde vinden och sorterade och sen körde pappa två vändor till dumpen. In med julsakerna och resväskorna vi har och det är en fröjd att titta in där nu. Nu är det bara den stora vinden kvar... Men det får bli längre fram mot våren när där inte är så himla kallt. Allt som inte används eller kommer att användas tänker jag slänga. Allt kan inte sparas för sparandets skull. Och ska det sparas så får det packas ner i lådor ordentligt och märka dem med innehållet. Som det ser ut på vinden nu liknar det mest en krigszon. Ingen ordning och allt utspritt på hela golvet. Nej det blir bättre att göra sig av med möget!
Debut!
Debut här hemma för Play Doh, åtminstone för Elis. Har tänkt att göra det så många gånger men har alltid saknat salt här hemma. Elis tyckte dock inte att det var någon höjdare... Lite rädd för degen verkar det som. Men han har åtminstone klappat på den!
2 år idag
Idag är det 2 år sedan vi både namngav och begravde vår Lovis.
Vår lilla flicka som inte fick stanna kvar och leva här hos oss.
.Vi väntade henne, vi fick henne för en liten stund, men vi fick inte ha henne kvar. Vi fick aldrig lära känna henne, men hon var en liten människa, hon var ett barn - vårt barn. Vi har börjat acceptera att vi förlorade henne och att vi inte kunde göra något åt det. Vi upplevde henne, så därför är hon en del av vårt liv. Vi vill inte glömma henne och varför skulle vi vilja det?
Under vår vistelse på sjukhuset i Halmstad kom vi nära både pastor Thomas och diakonissan Elisabeth, de fanns som ett oerhört stort stöd för oss och var underbara medmänniskor därför var det en självklarhet för oss att det var de som skulle ha hand om namngivningen och avskedet för Lovis. Sjukhuskyrkan i Halmstad var oxå ett naturligt val för oss. Och det blev precis så fint som vi önskade oss.
Jag och Stefan hade bestämt att det bara var vi två och Ismone som skulle närvara, Elis trodde vi inte skulle få lämna avdelningen, men självklart tyckte personalen så de ordnade fram både en barnvagn vi fick låna till honom och kläder till honom så att han inte behövde vara klädd i sjukhuskläder. Ismone hade shoppat en ny vacker prinsessklänning som hon valde att ha på sig.
Så här gick cermonin till:
Namngivning och Begravning 20110117
Vi började att till gitarrackompanjemang sjunga Psalm 248 Tryggare kan ingen vara.
Där efter tog Elisabeth över och läste följande:
Gud, du som tog barnen i din famn och välsignade dem, var med oss nu, när vi är samlade kring detta barn.
Ni föräldrar tillsammans med storasyster Ismone har gett henne ett namn så att hon alltid ska bli ihågkommen med sitt namn. Vilket namn har ni gett ert barn? LOVIS MAJA.
Kära barn, som vi knappt har lärt känna, vi kallar dig Lovis Maja. Ta emot detta namn som ett tecken på att du är unik för oss och för Gud. Genom namnet Lovis Maja skall du alltid bli ihågkommen. Ditt lilla liv tändes i glädje genom Veronica och Stefans kärlek. I det fördolda växte du i din mamma Veronicas moderliv, månad efter månad tillsammans med Elis. Två små människobarn, väntade och efterlängtade. Det är mycket i livet vi människor inte förstår. Men också när vi inte ser någon mening vill Gud möta oss med sin kärlek. Därför ber vi:
Gud, du gav glädje åt Veronica, Stefan och Ismone under tiden de väntade Lovis Maja och Elis. Nu har sorgen gästat. hjälp dem att ta emot tröst från dig, och från släktingar och vänner. Var med storasyster Ismone i hennes särskilda sorg. Låt denna stund bli till tröst och till ett ljust minne. Vi tänder nu tröstens och hoppets ljus... (Ismone och Elisabeth tände tillsammns ett ljus för Lovis) Gud du är i sorgen, du är i mörkret, du är i ljuset och det förblir.
Där efter spelades Carolas låt: Jag vill alltid älska.
Pastor Thomas tog nu över.
Bön:
Jag är hos Dig, min Gud, som barnet hos sin mamma.
Jag är hos Dig, som fågeln i sitt bo.
Jag är hos Dig, min Gud, när natten börjar komma.
Bli kvar hos mig, så har jag lugn och ro.
Griftetal
Överlåtelsen:
Gud, vår himmelske Far, vi överlämnar Lovis Maja i Dina händer.
Du kommen är av ljus en gång
till ljuset går du åter,
du går till liv där glädjen finns
och ingen mera smärta minns
och inget hjärta gråter, du går till Den som källan är
till allt som är av kärlek här,
du går till själens sköna ro.
Där är ditt hem, där skall du bo.
Du kommen är av ljus en gång
till ljuset går du åter,
du går till liv som frihet är
och ingen skuldens börda bär
ty kärleken förlåter,
så barnsligt ren som du kom hit
du kommer som nyfödd dit,
till faders famn som öppen står.
Där är din himmel som du får.
Du kommen är av ljus en gång
till ljuset går du åter,
du går till Den som livet är
och evigt dej i kärlek bär
och evigt leva låter,
du lämnar en förgänglig del
och går till den som gör dig hel
i kärlek som ej gränser vet.
Där är din Gud och evighet.
(Här la Thomas en vit ros på kistan för varje vers som lästes)
Bibelläsning
Bön:
Gud som haver barnen kär
Fader vår
Välsignelsen
Vi avslutade med att sjunga Psalm 796 Du lilla barn
Saknaden av Lovis finns här hela tiden, vissa dagar känns den mer, vissa dagar känns den inte lika mycket, men den finns där. Ibland gör den ont, riktigt ont - ibland känns den bara. Vissa saker påminner. Det känns extra mycket i mitt mammahjärta när jag ser tvillingar, då blir det så påtagligt att jag saknar ett av mina barn. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer innan jag får in tvillingar på min avdelning på jobbet, jag är inte redo för att möta dessa barn och deras föräldrar - ännu. Den tiden kommer det vet jag, men jag är inte där än.
Lovis Maja! Idag tänder vi ditt ljus här hemma och skänker dig en extra tanke!
Resa bokad!
Äntligen hittade vi ett resmål som vi båda kunde tänka oss.
Jo så är det, vi har letat resa en längre tid nu men Stefan är så besvärlig att komma överens med (för det kan väl inte vara jag som krånglar...) så jag hade nästan gett upp hoppet som en semesterresa...
Men resa vill vi göra.
En två veckors resa till solen är vad vi längtar efter och sparar till under året.
Vi vill komma iväg och bara få njuta tillsammans hela familjen. Avkoppling.
Igår kväll hittade vi vår resa!
LEFKAS blir det i år, 17 juni åker vi.
Så här ska vi bo och njuta två veckor i början på sommaren!
Det nya året börjar som det gamla slutade...
Elis gör det han tycker är absolut roligast just nu: Riva sönder servetter!
