Förgrymmade unge!

Stefan bortrest, och jag hade sett fram emot en skön kväll med mig själv och Barnaby i soffan.

Ismone gick trött och la sig självmant.
Elis la in femmans växel och gick från nästan sovande till galning....
Onge, onge, onge ropade han (vilket betyder förgrymmade unge) för kung och fosterland och bara skrattade.

Jag tänkte att det kanske var läge att testa melatoninet vi fått till honom (i hopp om att han ska sova bättre) och eftersom han var törstig så tänkte jag att det var läge att passa på.

Tog in ett glas vatten till soffan där vi satt, en sked och en kapsel melatonin som jag öppnade och hällde på skeden.

Först drack han ett halvt glas vatten, sen hällde jag lite vatten på skeden och gav honom...

Vad som hände?

Jo, som vanligt när man någongång försökt att ge honom medicin via munnen så spyr han upp det och allt som finns att kräkas upp!

Hela tiden skrattar han och ropar onge, onge, onge...

Elis nerkräkt, jag nerkräkt och golvet nerkräkt...

Av med mina kläder, av med Elis kläder in med duschstolen i duschen och in med Elis, ut med Elis och ut med duschstolen och in med mig i duschen... Och Elis ropar fortfarande onge, onge, onge som en uppskruvad duracell kanin!

Försöker tillslut få honom att somna, det tar sin tid, men när han väl ger upp med sitt speedade jag så går det fort 😉!

Ner och torka golv och köra igång tvättmaskinen!

Nu pustar jag ut i soffan!
Barnaby är på men jag missade ju 30 minuter så jag hänger inte med. Nu är det bara att vänta ut tvätten!

Förgrymmade unge!

(Fördelen med att han får sin knapp, blir bl.a. att han slipper ta mediciner genom munnen! Och jag slipper torka kräk av den anledningen 😜!)


På nya äventyr

Idag följde Ismone och Elis med mig när jag skulle handla på Hajen.

Kändes som ett svalt alternativ här i värmen. (Stefan mådde inte helt ok, hans tur att få den förkylning vi andra 3 har haft - och när män är förkylda så vet vi hur de mår... 😂 Därför var det en hemmadag som gällde.)

Idag tog vi inte med rullen utan Elis pony fick följa med. Pony = gåstol.
Tänkte att passa på att låta han få lite ytor att gå på. 
Ismone fick agera assistent som kunde hjälpa till att få Elis i rätt riktning och putta på när det behövdes (läs köra rally i gångarna - Elis kom på att lyfter man på fötterna och håller dem uppe i luften då kan det gå riktigt fort!)

Elis tyckte det var grymt kul! 
Affären och alla varorna upplevdes helt plötsligt på ett annat sätt. Kan ju lätt säga att det var mycket som Elis tyckte att vi skulle köpa...

Riskakor kanske vi kan behöva?

Ritpaus "hos" papricaklubben.

Tänk att man kan komma så här nära godiset! 




Papricaloppet 2014

Idag var det dags!
Första löpartävlingen för Elis (och för övrigt den ende i familjen som kan tänka sig att vara med på ett sådant dumt påhitt 😜), Papricaloppet 300 meter!

Elis var laddad och såg fram emot medaljen.
Men först var det nummerlapp på!

Sen plats i startledet!

Och det var många som skulle springa!

Heja Elis!

I mål kom han efter många hejar rop längs banan! Då var det medalj och banan som väntade!


Min superhjälte!


Tömd på energi...

Idag vaknade jag till ett regnigt Varberg - vilket min pollenallergi inte gillade = inget kli i ögonen och inget attjo!

Stefan åkte till huvudstaden tidigt, tidigt. 
Mamma kom dock hit 7.45. Hon skulle vara mitt och Elis sällskap idag. Vi skulle ju köra ända till Göteborg och Sahlgrenska.

Lämnade trollet i skolan och sen körde vi mot Göteborg.
Är glad att vi var ute i god tid då det både var kö på motorvägen och en väldig byggröra vid Sahlgrenska.

Fram kom vi och till avd 27 hittade vi!
När kallelsen kom, visste jag att vi hade ett annat möte inbokat kl 14 idag så då ringde och kollade jag om vi var klara till kl 12 för då var vi tvungna att lämna Göteborg, och fick klartecken för detta.

Nu visade det sig att inskrivningsläkaren var sjuk och i övrigt upplevde vi att det var väldigt rörigt på avdelningen.
Vi blev med andra ord inte klara med allt vi skulle innan vi var tvungna att åka igen, så på måndag får Stefan och Elis fortsätta besöket...

Vi fick även idag träffa sjukhusclownerna för första gången - och får Elis bestämma så var det även den sista gången...
Bara jag nämnde clownerna för Stefan i telefon nu i kväll så bröt Elis ihop!

Varför vi varit på Sahlgrenska?
På torsdag nästa vecka ska Elis få botox i sina armar för första gången.
Detta görs under narkos och idag var det narkosbedömning som gällde.

Vi kom hem och hann andas en kvart innan det var dags för nästa punkt på dagordningen.
Hembesök av försäkringskassan och kommunen (LSS) angående vår assistansansökan.

Vi har ju sökt om assistanstimmar för Elis och nu är det upp till försäkringskassan och kommunen och besluta om och hur vi har rätt till detta.
Utfrågningen tog två timmar, två timmar jag skulle berätta om ALLT Elis INTE kan. Det känns, det är jobbigt, det tär på en. De senaste veckorna har jag klockat hur Elis sover, hur lång tid det tar att mata honom, hur länge han sitter på toaletten, hur lång tid det tar att klä på och av honom... 
Minuter och sekunder är räknade.

Elis är vår prins, vår kämpe och vårt mirakel, att han fick stanna kvar hos oss är ett under.
I våra ögon kan han så oerhört mycket, med de förutsättningarna han har.
Därför blir det så påtagligt när det bara ska pratas om hans svagheter.

Och nu ska man behöva kämpa med näbbar och klor för att han ska kunna leva det aktiva och levande liv han har rätt till.

Håll tummar och tår för oss!
Slut som artist, i morgon kör vi ett nytt läkarbesök - då kommer en ortoped från Lund för att se vad vi kan göra med de spastiska benen.



Vi har tagit ett beslut

Vi har nu bestämt oss för att söka assistans till Elis. 
Och idag kan man säga att processen har kommit igång på riktigt.
Jag har haft möte med ett assistansbolag här hemma. Det kändes bra. Det finns ju en uppsjö av bolag och det är inte lätt att veta vilket man ska välja (sen finns det ju inget som säger att man inte kan byta). Detta bolag har jag fått rekommenderat och första mötet kändes bra, så vi kommer att köra på det här.
Nu är det ju så att assistansbolaget är inte de som bestämmer om Elis har rätt till assistans utan beslutet ligger i kommunen och försäkringskassans händer. 
Nu ska det räknas minuter här hemma, de grundläggande behovens mertid kontra en annan treåring är det som ligger till grund för beslutet.
En process som inte kommer att bli lätt och samtidigt som vi skriver ansökan känns det som att vi redan kan skriva en överklagan till förvaltningsrätten...
Det är nu ordet föräldraansvar kommer till sin spets... 

Detta har inte varit ett lätt beslut att ta, ni som känner mig vet att jag vill klara mig själv, jag tycker inte om att be om hjälp, jag reder mig bra själv...
Och det tycker jag fortfarande!
Och för allt i världen tro inte att vi ser Elis som en börda, det gör vi inte!
Det är inte för vår skull som vi söker assistans utanför Elis skull.
Elis vill så mycket och kan så mycket men behöver hjälp att göra det han vill och kan då han är så oerhört begränsad i sin motorik.
För att fortsätta att utvecklas och få de rätta förutsättningar han behöver för sin utveckling känner vi att detta är ett steg vi måste ta. 

Nu är bollen i rullning och snälla håll tummarna för Elis!


Fotbad

Elis ÄLSKAR att bada!
På hotellet i Oslo hade vi ju badkar och det var ju toppen. Jag lyxade till det för Ismone och Elis (och mig själv) med att köpa en flaska badskum direkt när vi kommit fram till hotellet och upptäckt badkaret!
Det fanns mer kvar på flaskan när vi åkte hem så flaskan fick följa med.
Idag fick vi användning för den när Elis skulle plaska med fötterna i diskhon!

Tidigare idag när vi var på Hab så fick vi med oss ett sitthjälpmedel, så att Elis kan sitta direkt på golvet (det är dock inte så stadigt att man kan lämna honom sittande, men man behöver inte hålla i honom) det funkade perfekt på diskbänken oxå!



Som han älskar detta med vatten!
Måste hitta ett bra flythjälpmedel som vi kan ha med oss på semestern.
Flytväst funkar, men då ligger han bara på rygg, han behöver nåt som han kan vara mer aktiv i.
Idéer? Ge dem till mig!




Datanörd

Rak i ryggen som en fura!
Tack elektrodressen för det!





Konto för Elis nu öppnat!

Kontot som vi nu sparar pengar på åt Elis så att han tex kan få träna Konduktiv Pedagogik är nu klart.
 
Funderar fortfarande på att ha en fond för honom istället, men detta är i alla fall en början.
 
Vi börjar själv med att sätta in en slant, sen får jag se när jag fyller på...
Tänk om man hade kunnat hitta sponsorer, det ordnas ju evenemang hit och dit där pengarna skänks till välgörande ändamål - pengar till Elis träning för ett självständigare liv är ett välgörande ändamål...
 
Nåja, drömma kan man, men under tiden så sparar vi på ett vanligt hederligt konto!


Elektrodress - nu kör vi!

Idag har vi haft besök och blivit utbildade av Christian som jobbar som konsult åt Inerventions, företaget som har tagit fram elektrodressen.
Elektrodressen är för Elis en hjälp att minska spasticiteten hans kropp.
 
Elektrodressen är också något vi själva får bekosta, om den gör under vet jag inte, men vi har inte råd att inte testa och om den så bara gör ett uns nytta så är det värt allt.
 
Pengarna jag fick när jag sålde min lägenhet i Kävlinge kommer väl till pass nu!
 
Idag har vi dressat för första gången, 1½ timme ska han ha den på sig och den ska användas 3-4 gånger i veckan.
Efter första omgången märkte vi direkt hur lätt han nu kan sträcka ut sina knä.
Vi tror på detta!
 
 
I fortsättningen är det dock inte så att Elis måste ligga halvnaken på en matta medans han dressar utan han kan ha kläder på sig och vara i vanlig aktivitet!
 
 


Ilska, frustration och kämparglöd

 
 
 
I onsdags när vi satt i väntrummet på Habiliteringen kom Elis habläkare fram till mig och berättade att det inte blev någon Move & Walk träning för Elis nästa år. Då hon i stort sett lovat Stefan för ca tre veckor sedan att det skulle bli av så blev besvikelsen enorm.
 
 
Move & Walk bygger på konduktiv pedagogik, även kallad Petö-metoden, som skapades av den ungerska läkaren Andràs Petö på 1940-talet. Metoden har vidareutvecklats av Eszter Horváth Tóthné, grundare av Move & Walk, och anpassats till svensk hälso- och sjukvård. 

Helhetsperspektivet är utmärkande för konduktiv pedagogik. Vi lägger stor vikt vid dialog och samarbete med alla som verkar runt deltagaren; familj, vänner, läkare, psykologer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, personliga assistenter, boendepersonal med flera. Inte minst för att våra deltagare ska få nytta av och möjlighet att fortsätta utveckla sina nyvunna färdigheter i vardagens olika situationer.

Gruppen är en viktig del av pedagogiken och stöder den sociala och kommunikativa utvecklingen. Men all behandling, även i grupp, sker med utgångspunkt från individens behov.
 
(Texten tagen från Move & Walks hemsida)
 
 
  I september var Stefan och Elis uppe i Göteborg på Move & Walk för en bedömning på Elis. I deras rekommendationsbrev kan man bla läsa:
 
Målsättningen för träningsperioden blir:
* Att få ett mer självständigt sittande både på mattan och på pallen med stöd av en hand och samtidigt leka med den andra.
* Att stå med rullator.
* Att gå med rullator med hjälp av en assistent.
 
Vi vill starkt rekommendera att Elis får möjligheten att komma till Move & Walk för en träningsperiod för att påbörja en utveckling mot ett aktivt liv.
 
Nu är det så att Move & Walk eller träning med hjälp av konduktiv pedagogik är långt ifrån en självklarhet för alla de som skulle gynnas av det. Det handlar om  vilket landsting man tillhör. Hade vi bott i Västra Götaland tex så hade det varit en självklarhet att få komma och träna två gånger om året (en träningsperiod är 4 veckor), men nu tillhör vi Region Halland och där har vi den stora förmånen att få träna en träningsperiod under en livstid... Och det är bara två personer om året som har möjligheten att få göra det... Tacksam för att tillhöra Region Halland? Knappast!
Jag är glad att det är val nästa år och ser fram emot att få diskutera detta med politikerna ute på stan!
Men jag tänker inte vänta tills dess utan redan nu tänker jag ta kontakt med berörda själar och få höra vad de tänker om det här.
 
Nu är det ju så att vem som helst har rätt att få träna på Move & Walk - om man betalar själv...
Kostnaden för en träningsperiod är inte skyhög, men tillräckligt hög för att jag inte ska kunna slanta upp pengarna direkt ur min plånbok. En träningsperiod kostar ca 28.000 kronor, och även om vi  i dags läget inte har råd att betala det så har vi ändå inte råd att inte låta bli...
Elis ska få träna nästa år, det har jag och Stefan bestämt! Vi vill inte beröva Elis möjligheten att få utvecklas så att han kan få ett aktivt liv.
 
Jag har öppnat ett konto som är för sparande till Move & Walk, nu ska det sökas fonder och sparas det som sparas kan. (Och lite sparas på ett annat konto också för en kommande semesterresa, för även om Elis skada tar mycket av vår tid så består familjen Appelgrens liv av mer än Cerebral Pares!) Allra helst skulle jag velat söka sponsorer, gått på torget och skramlat med en bössa, önskat att folk var lika givmilda mot personer med CP som de är mot personer som drabbats av cancer, att det varit tv-galor som samlade in pengar till ändamål för CP och att Elis fick ta del av det. Men vi lär få spara ihop pengarna själva. 84 kronor  om dagen och Elis kan få träna om ett år!
 
Och vem (mer än läkaren på hab) vill ta chansen ifrån denne gossen att få chans till ett aktivt liv?
 
 
Efter att ha kollat igenom skötväskan, kan man ge sig ut på promenad!
 
Att försöka äta själv är det bästa som finns, synd att inte kroppen gör som Elis vill...
 
 Fick tips om att skapa en fond för/till Elis, är det någon som vet hur man går tillväga så hör av er!
Hjälp oss!
 


Botox

I onsdags var det dags för bad på Habiliteringen som vanligt och därefter skulle vi få träffa handkirurgen från Göteborg.
 
Badet gick som vanligt, dvs Elis är sjövild! Som han älskar detta med att bada!
Nästa vecka är det ju höstlov och då ska Ismone få följa med, hon har aldrig sett bassängen Elis tränar i så hon ser fram emot detta - mycket!
 
Efter dusch och påklädning och en liten promenad inne på sjukhuset med lite hissåkning som bonus så var vi tillbaka nere på Habiliteringen.
 
I våras var Stefan med när handkirurgen tittade på Elis och nu var det min tur.
Elis var på toppen humör och visade upp sig från sin allra bästa sida, han pratade som aldrig förr, pekade och visade och gjorde precis som dr Ann sa till honom! Det är min pojke det ;-) !
Resultatet av det hela var att han hade bättre rörlighet i sina händer än förra gången (det måste ju betyda att vi sköter oss med träning och ortoser...) men han är fortfarande stundtals väldigt spänd, stark är han också och i kombination med överrörlighet i de flesta av fingrarnas leder är det inte helt optimalt.
Jag har varit tveksam till att ge honom botox även om jag vet att det är vanligt och att det oftast ger ett hyfsat resultat om än kortsiktigt. Men lite läskigt är det allt att spruta in nervgift i honom...
Hur som helst beslutade jag att vi testar det.
Så i början på nästa år är det dags.
 
Detta innebär att Elis kommer att bli sövd och få sex sprutor med botox, två i vardera arm och en i vardera tumme.
Detta kommer att göras på Sahlgrenska i Göteborg.
 
Det kommer att gå finfint!
 


Mora Träsk

Igår var Elis och jag i Rotundan och tittade på Mora Träsk.

När Ismone var i Elis ålder gick dvd:n med Mora Träsk på Cirkus på högvarv. Två filmer slets ut.

Nu kände jag att det var dags för Elis att bekanta sig med dessa herrar; Leif Walter och Daniel Lindblom! 
Och där kom min största besvikelse - Daniel Lindblom var utbytt! 
Ja, ja man kan ju inte få allt här i världen!
Leif var åtminstone där, och det är ju han som är Mr Mora Träsk. Sen är han väl nu då inne på sin tredje bandkompanjon...

Elis är ingen jätte fan av Mora Träsk - ännu... Men musik gillar han så jag tyckte att det här blir nog bra!

Det blev bra! Elis tyckte om det!
Även om det ibland blev lite läskigt med plötsliga ljud.

Tyckte dock att Leif kändes lite trött, inte samma gnista som tidigare (men fortfarande lika svettig) - åldern börjar kanske att ta ut din rätt...

Men det kan nog bli fler besök med Elis!





Min hjälte!

Elis är min stora hjälte, min kämpe, min älskade onge!
 
Idag när vi lämnat Ismone i skolan hade vi 35 minuters dötid att slå ihjäl innan det var dags för förskolan för Elis och jobb för mig. Vi tog en snabbtur till Hajen för att köpa kaffe (som jag skulle ha med mig till jobbet) och sköljmedel. Parkerade i parkeringshuset och frågade Elis om han ville åka vagn eller rulle, han valde vagn...
 
Det är ett tag sedan vi testade kundvagnen senast, han har inte klarat av att sitta i barnsitsen på kundvagnen då han inte har något eget sittande och då tippar åt sidorna.
 
Men nu var det dags för ett nytt försök!
Och som han satt!
 
Han höll ett hårt tag i vagnen för att hålla balansen. Och han fixade det!
Min kämpe!
Gladare onge får man leta efter!
 
 
Inne på Hajen ropade han: Hej hej! till alla vi mötte och även den mest morgontrötte svarade honom med ett leende.
 
Det blev en lagom kundvagnstur för Elis, efter sköljmedel och kaffe plock började hans lilla kropp att bli trött.
Vi gick mot kassan och Elis var nöjd när jag satte in honom i bilen.
 
Detta får vi helt klar göra om!
Ingen storhandling, men en liten shoppingtur...
 
 
 


Lyckan

Sommarledigheten börjar närma sig sitt slut och på måndag drar det igång för mig efter 9 veckors ledighet. För Elis innebär det oxå att sommarlovet är slut (Ismone får en ledig dag med mormor och morfar på måndag då skolan börjar först på tisdag) och att det är förskolan som kallar på honom om dagarna. Han har blivit en stor kille och byter avdelning nu efter sommaren. LYCKAN heter nya avdelningen! Även om han har varit där och hälsat på under våren så kände jag att en liten inskolning innan allvaret kör igång vore inte fel. Så nu blir det lite mjukstart ons-fre.

Idag var vi där mellan 9-10.30 och i morgon blir det samma tid och på fredag får han vara där själv mellan 9-14. I morgon följer Ismone med och kontrollerar stället! Bäst att se efter hur lillebrorsan ska ha det!

Nu sover han gott i sin egen säng!



Besök på vårdcentralen.

Fortfarande hög feber och mycket spasticitet i benen i morse kombinerat med många ledsna tårar hos Elis fick mig att gå iväg till vårdcentralens drop-in mottagning. Inte så lätt att veta om han har ont och det vill jag inte att han ska ha.

Kom in snabbt och öronen så finfina ut!
Hjärta och lungor lät som det skulle. Lite svullna lymfkörtlar vid halsen gjorde att ett halsprov togs. Sen vidare till lab för en temp och ett crp.
Resultatet blev: inga streptokocker, temp med Ipren i kroppen 38 grader och ett crp på 44.

Läkaren och jag beslutade att vi hoppar antibiotika (med tanke på vad som hände sist vill jag helst slippa ge Elis någon penicillin) eftersom Elis mår hyfsat bra. Han äter och dricker i alla fall. Blir han sämre får vi återkomma.

Var baskeluskerna härjar får bli en gåta ännu så länge.

Nu ska jag se till att Stefan kommer upp! Klockan är 12 och nu får han inte sova mer! Nu är det min tur att vila...



Sjuk liten Elis

Det var länge sedan sist, men i natt har Elis sovit oroligt. Kände på honom och han var brännhet. Jo tack, 39 graders feber. Vet inte om det är öronen som spökar, eller om det bara är feber. Med Alvedon i kroppen myser vi nu i soffan med Bolibompa på tv:n.
Lika bra att invänta att VC öppnar.

Stefan ska på galej hela långa dagen så vi andra får nog en härlig dag här hemma...



Vi cyklar runt i världen...

Idag hade vi ett besök på hab inbokat.

Elis Bronco (gåstolen han har utomhus) skulle bytas ut mot en Mustang... Broncon var väldigt stor och klumpig, så jag bad om en Mustang istället och en Mustang blev det!
Så nu är vi en Bronco fattigare och en Mustang rikare!

Även cykeln hade kommit, cykeln där jag eller Stefan cyklar och Elis kan åka med. Nu var Elis sits lite bättre anpassad så nu sitter han som en kung på sin tron även om han inte når ner till fotstödet.
Jag cyklade hem cykeln och nu står den parkerad i garaget och väntar på att få ge sig ut på cykeltur.

Annars har vi inte gjort många knop här hemma idag, grillat och tittat på fotboll.
Har man semester så har man!




Cykeldags!

I dag var det så dags för dagen D, dagen då vi skulle få hämta cykeln på hjälpmedelscentralen.
I två veckor ska vi nu få testa den, är vi nöjda och känner att det är nåt för oss, så ska den beställas åt oss.
 
Vaknde till ett strålande väder, men innan klockan var 8, så hade det förvandlats till en mulen och blåsig höstdag.
Så det var bara att packa regnkläder i ryggsäcken och ta på sig varma kläder.
Tog bilen till hjälpmedelscentralen och där mötte mamma upp oss (hon fick ju köra hem bilen åt mig!).
Cykeln stod och väntade på oss, och bara en liten stund senare kunde vi cykla iväg!
 
En nära döden upplevelse var det att cykla! Har inte vågat mig på några backar ännu. Att den har tre hjul gör inte den automatiskt stabilare, snarare tvärtom... Det känns som att den lutar när man kör och ojämnheter i vägbanan är inte så lätta att parera, men det är säkerligen en vanesak.
 
När mamma skulle lämna bilen så passade mamma och pappa på att hämta Ismone i skolan. Pappa var ju tvungen att följa med eftersom mamma skulle ta sig härifrån...
 
Efter att Elis ätit lunch så tog vi en cykeltur till, nu tillsammans med Ismone.
Det blev en tur till affären för att köpa fredagsgotta, då passade vi även på att testa funktionen med att koppla bort "rullstolen" från cykeln. Funkade finfint!
Tänk nu kan vi cykla till affären, koppla loss, gå in och handla, koppla på och cykla hem igen!
 
 


Nya hjälpmedel

I tisdags innan vi tog tåget till Göteborg så hade vi hembesök från habiliteringen; logoped, arbetsterapeut och sjukgymnast. Logopeden hade med sig en talmaskin som Elis tycker är riktigt kul, nu ska bara jag försöka lära mig datorprogrammet som jag fått installerat så att jag kan ordna lite bilder till apparaten.
 
Elis fick oxå en Bronco; en gåstol att använda utomhus.
Inne har vi ju hans Pony, och den har vi även haft ute, men hjulen på den är inte anpassade för att köra utomhus så nu har vi en Bronco. Den är större och lite tyngre att använda men Elis vet hur han ska göra så det krävs bara lite övning tror jag innan han får upp farten med den.
 
I onsdags när jag hämtat Ismone och Elis så var det ett fantastiskt väder och lekplatsen här hemma fylldes med alla grannbarnen här omkring, det cyklades på två hjul, med trehjulingar, balanscyklar, traktorer och Elis hade sin Bronco!
 
 


Leva och Fungera

 
I tisdags tog jag ledigt från jobbet för att åka till Göteborg tillsammans med Elis och fina vännen Micaela och hennes lillpojk Johannes. Det var Leva och Fungera mässa och riktigt kul och intressant att se hur mycket hjälpmedel det finns. Många assistansbolag var oxå representerade men det är inte aktuellt för oss så den biten kunde jag varit utan.
Helt slut i ben och fötter var jag nä vi kom hem och tror banne mej att det satt i dagen efter med...
 
2015 är det dags igen och då tror jag nog att jag ska lägga två dagar på mässan, en själv och en tillsammans med Elis.
 


RSS 2.0