I dag var jag på synundersökning.

Fick ju mina progressiva glasögon tidigt i somras, men har på sista tiden upplevt att jag ser sämre igen.

Inbillning eller är det sant?

Jag visste knappt själv, så jag tyckte det var lika bra att boka in en ny synundersökning hos optikern.

Resultatet av det var att synen försämrats pyttelite på nära håll, i övrigt var det inget fel, eller jo...

Jag skelar tydligen, ingen synbar skelning utan det som kallas doldskelning. Detta innebär i mitt fall att ögonen har svårt att fokusera rakt fram. Vid tex tv-tittande, läsning och bilkörning orkar inte ögonen koncentrera sig så länge och jag upplever att jag ser dåligt.

Nu är en remiss skickad till en ortoptist och sen får vi se vad som händer. 

Tydligen så sätter man några prismor på glasögonen som hjälper ögat att titta rakt fram.

Fortsättning följer...

Idag börjar mina nya arbetstider.

60% är det jag ska jobba, åtminstone fram till sommaren.

Ska förvalta de timmarna jag gått ner i tjänst väl. De ska ägnas åt Ismone och Elis, men även åt mig själv.

Jo, så är det. Den här vårterminen tänker jag ge mig själv tid, tid som inte innebär att städa, plocka, tvätta, stryka och planera. Det låter ju bra när jag ser det så här, men hur det blir i praktiken får framtiden utvisa...

Jag ska åtminstone försöka!

Idag var det dags för Ismones Tofta Tigers att spela match - på riktigt.

Ismone har ju bara tränat två gånger och var lite osäker på hur tävlingar gick till. I samråd med tränarna beslutade vi att hon inte skulle vara med och spela. Däremot så åkte vi ut hela familjen till Bua för att titta och heja på tjejerna.

Elis ropade "heja" och Ismone tyckte att det var så kul. Även om hon inte var med och spelade så hängde hon med de andra tjejerna i laget.

Vid nästa matchstart ska hon dock vara med, minns inte när det var men platsen var åtminstone i Veddige.

Vi stannade i ett par timmar innan vi åkte hem igen, då med en Ismone som var surare än surast för att hon inte fick stanna kvar. Det tycker jag bådar gott för framtiden.

I kväll träffade hon dock Anna och Britta igen, nu var det gympa i Bläshammar som stod på schemat.

Det var en chansning att åka dit eftersom vi inte visste om det fanns plats i gruppen, men det gjorde det!

Det var en lycklig tjej som somnade i kväll! 

Igår var det ledig fredag enligt mitt schema! Som jag älskar lediga dagar!

Nu var inte dagen helledig då jag själv valt att gå in och jobba mellan 13-17 så att min kollega kunde få rotfylla sin tand i lugn och ro.

Men fram tills 12.30 räknade jag mig ledig!

Då natten till torsdagen hade inneburit minimalt med sömn och Stefan var bortrest så bad jag mamma att lämna Ismone i skolan. Det innebar att jag inte behövde väcka Elis (nu vaknade han kl 7.20 ändå, men morgonstressen behövde vi inte ta till) för att få i ordning både honom, Ismone och mig för att bara lämna Ismone i skolan och sen åka hem igen. 

Mamma kom och hämtade Ismone sen mös jag och Elis länge!

Drack kaffe, läste tidning och ringde några samtal som väntat på att bli ringda. Strax efter 10 åkte vi ner till stan en snabbis. Stefan hade vid ett svagt ögonblick lovat Ismone chokladmuffins från Espresso House, så det var en sådan som stod på inköpslistan.

Elis ville in på BR och där fick han syn på en Fisher Price Buss.

Och den ville han bara ha!

Det är nog första gången som han blivit ledsen när han inte fått något och sen fortsatt att prata om det hemma.

Trycka, buss, hemma är det han säger!

Men någon buss blev det inte (nej man får inte allt bara för att man har en CP-skada...😉) igår.

Fick handlat Ismones kaka och sen åkte vi och hämtade henne i skolan.

Och då insåg jag att jag måste maila rektorn om att dörröppnarna MÅSTE vara påkopplade. Det finns ju en anledning till att man har monterat dit dörröppnarna. Barnen berättar för mig att lärarna stänger av dem för att vissa barn "leker" med dem, men då får lärarna ta itu med de barnen/eleverna istället. Stänga av dörröppnarna är inte okej!!! 😡

Mamma och pappa kom sen hit och passade Ismone och Elis medans jag jobbade.

Fr.o.m. nästa vecka går jag ner i tjänst.

Ska jobba 60% istället för 75%. 

Hoppas att det ska ge lite mer tid till Ismone och Elis och att all ledig tid inte ska gå åt till besök på habiliteringen.

Mindre pengar i plånboken men mer kärlek till familjen!

Rik på det man ska vara rik på!

❤️

Det närmar sig sakta men säkert,

dagen då det är dax att fylla jämt.

40 år blir det visst den här gången.

Åldersnoja har jag inte och nån 40-års kris känner jag inte av.

Måste betyda att jag är nöjd med livet och tillvaron jag lever i just nu!

Fira eller inte fira har varit en fundering som grubblats i mitt huvud. 

Innerst inne så tycker jag att det är roligt med födelsedagskalas, för så väl stora som små. Jag tycker det är roligt att fira den som vill firas och jag tycker om att bli firad.

Mitt hjärta har hela tiden sagt att det är klart att jag ska fira, men sen har hjärnan lagt sig i och undrat om jag orkar...

Det är så mycket annat som tar tid och kraft, men klart att jag ska fira!

I lagom stora portioner kommer jag att fira och njuta.

Först ut blir det en förhoppningsvis trevlig kväll här hemma utan barn men med goda vänner som sällskap.

Själva födelsedagen firas i Oslo tillsammans med Stefan, Ismone och Elis.

Och helgen efter avslutar jag med att bjuda hem mina och Stefans föräldrar.

Firande i tre veckor!

Oj så mycket tårta det ska ätas!

(Nja i Oslo blir det kanske ingen...)

Och sen får jag ju inte glömma att jag och AnnaCarin ska träffas och spa:a ihop och på så sätt fira våra födelsedagar!

Har fått frågan vad jag önskar mig och jag vet faktiskt inte.

Det enda jag känner att jag behöver och önskar av hela mitt hjärta är tid, mer tid bara för mig själv. 24 timmar bara för mig själv, utan några som helst krav, inget dåligt samvete och bara behöva göra ingenting...

Idag var det då dax!

Ismone skulle få testa på innebandy som hon längtat efter i en hel vecka! ;-))

Det gick jätte bra!

Hon var så nöjd när hon kom hem. Så självklart blir det en fortsättning!

Älskar mina lediga dagar! Lediga dagar tillsammans med Elis! Särskilt då lediga dagar som inte innebär besök på habiliteringen.

Det bästa hade varit att få ha Ismone oxå hemma, men tyvärr finns det visst något som kallas skolplikt...

Kalendern har redan börjat fyllas med dåligt samvete. Dvs inbokade besök på habiliteringen. Dåligt samvete mot kollegorna på jobbet då det innebär att jag måste vara ledig. Och ledig med vetskapen om att de får jobba ihjäl sig eftersom det alltid ska sparas in på vikarier. I ärlighetens namn förstår jag inte att föräldrar inte bryr sig mer och reagerar mer när de kommer till förskolan för att lämna sina barn och de ser hur stora barngrupperna är till så lite personal. På fredag har vi 17 barn till frukost och vi är 3 personal och det handlar om 17 barn där ingen ännu har fyllt 3 år...

Ismone är så taggad för att börja spela innebandy på tisdag.

Hoppar och studsar och springer omkring och ropar Tofta Tigers!

Så nu hoppas jag för hennes skull att det blir lika roligt som hon har tänkt sig!

Idag ska hon och Stefan åka iväg och köpa klubba...

Skönt att vara efterlyst och efterfrågad, men bloggen har fått stå tillbaka ett tag, har haft fullt upp med massor av roligheter och en massa måsten oxå lite sjukhusbesök...

Men nu är jag här!

Det kommer att komma en rejäl uppdatering lite senare!

Hej så länge!