Härom dagen när vi var och handlade i Håstens Hallen, Ismone, Elis och jag så gick Ismone en egen runda i affären medans jag och Elis plockade till oss de varor vi skulle handla. När Ismone sedan kom fram till oss, bar hon på ett paket kex, ett äpple, en banan, ett kexchoklad och en trepack festis. Detta ville hon att vi skulle köpa till mannen som sitter utanför butiken och tigger. Självklart att vi skulle göra det!

Detta har hon gjort förr till samme man och kärleken och tacksamheten han visar henne är så stor.

Den värmer även mitt hjärta och Ismone är så stolt.

I påsen hon ger honom brukar vi även lägga en liten pappers peng.

 

Jag förstår inte varför många är så hatiska mot tiggeriet.

Vad är det som stör?

Tiggarna är ju knappast påflugna eller högljudda, så vad är problemet?

 

Om man nu tror att tiggarna gör detta för att lura oss på pengar och blir väldigt, väldigt rika så är det ju bara att själva sätta sig på stan i ur och skur hela dagen och tigga, svårare är det inte.

 

Det som gör mig riktigt irriterad är när man drar alla människor över en kam.

Alla tiggare är likadana, alla muslimer är likadana, alla med cp-skador är likadana, alla homosexuella etc.

Men bakom varje ansikte finns det en människa, en människa med en egen identitet och alla har vi olika identiter.

 

Självklart finns det människor som begår brott och deras handlingar är inget man kan försvara, men bara för att IS härjar betyder inte det att alla muslimer stöder dem.

Funderar över några kända mördare här i Sverige; Tore Hedin, Tommy Zethraeus, Tony Olsson, Jackie Arklöv, Andreas Axelsson, Anders Olsson, Niklas Lindgren, Ulf Nilsson, Mattias Flink, Peter Mangs, John Ausonius mfl...

Brotten de har begått är fruktansvärda, men betyder det att alla vi svenskfödda är lika hemska?

 

Läser då och då fortfarande inlägg och delade sidor på facebook, där man påstår att brottet som har begåtts är av en invandrare, trots att man inte har en aning om vem som gjort det, man bara antar att så är det.

Jag har nyligen läst kommentarer på statusar som gör mig så förbannad att jag faktiskt funderar starkt på att anmäla dem hos polisen, hets mot folkgrupp kallas det och jag är helt säker på att personerna som skriver skulle få det straff de förtjänar. För begår man ett brott ska man straffas oavsett vilket land man kommer ifrån och vilken tro man har. Alla är lika inför lagen.

 

Jag är i alla fall stolt över Ismone och hennes värderingar!

Är glad att hon dagligen umgås med kompisar som kommer från olika delar här i världen och tillhör olika religioner och kulturer. Katoliker, protestanter, judar, muslimer, buddister, ateister och hinduer alla leker de samma lekar och har roligt tillsammans. 

 

Denna vecka har varit speciell i mitt och Stefans föräldraliv, vi vabbar båda två för första gången för varsitt barn samtidigt. När Elis var nyfödd och låg på neo så gjorde vi det oxå, men som sagt att vabba för varsitt barn samtidigt har inte hänt tidigare.

Två sjuka barn bör man ju klara av som förälder...

Nu är det ju dock så att jag har vab för att vara med Elis på Move & Walk och då är det svårt att ta hand om en sjuk Ismone samtidigt. Svårt att vara på två platser samtidigt helt enkelt!

I tisdags var Ismone feberfri och kände sig redo för att gå till skolan i på onsdagen. I tisdags eftermiddag cyklade jag och Ismone ner till stan för att köpa ny cykel till henne och lämna in min för lite kärleksfull vård (den hade råkat ut för en mindre misshandel när Stefan lånade den i somras). 

Ismone cyklade på den cykeln hon hade och som hon skulle lämna i byte.

Hon valde en jätte fin Crescent. Hennes första helt nya cykel. 

Vi promenerade hem, då jag lämnat min cykel och Ismone kände sig lite osäker på att cykla på den nya cykeln i trafiken.

I onsdags gick hon i skolan, Stefan hämtade henne innan fritids för säkerhetsskull, då vi kände att det var läge med en mjukstart. Själv var jag med Elis på Hab och träffade handkirurgen, resultatet av det kan sammanfattas med att vi kör botox till hösten och nästa år blir det förmodligen någon typ av operation.

Ismone hade somnat på soffan när vi kom hem och febern var tillbaka; 39 grader igen...

Nu får hon vara hemma resten av veckan även om hon är feberfri idag. Farmor kommer hem och är med henne i morgon. Mormor följer med mig och Elis till Göteborg.

Snart har denna veckan gått. Jag städade uterummet härom dagen och nu är det bara en inoljning av altanen som behövs innan trädgårdsmöblerna kan få komma fram, oxå är det väl läge att putsa de där fönsterna! 

...närmare 40 än 37,5...

Då mår man inte bra. 

Ismone är den som igår morse vaknade med hög feber 39,7. Hon var tröttare än vanligt men mådde ändå hyfsat. Lite snorig och hostig men annars är det bara feber.

Det blev en lugn dag hemma igår som avslutades med Melodifestivalen.

Idag har det fortfarande varit feber hos Ismone, inte lika hög utan nu har hon hållt sig strax under 39 grader. 

Det som idag skulle blivit en dag i Kungsbacka med innebandy blev istället en dag vid strykbrädan. Nu går tumlaren en sista gång och tvättstugan börjar återigen skymtas. Vinterkläder plockas undan och vi ser fram emot våren.

I morgon får Ismone vara hemma med Stefan som jobbar hemifrån. Jag och Elis kör till Göteborg. Sen får det bli fortsatt röj här hemma - begriper inte hur det kan bli så rörigt...

Ny månad, mars!

Detta innebär att jag är ledig från jobbet i fyra veckor för att åka med Elis till Göteborg och Move & Walk.

I måndags var det filmning på programmet så då var det bara ett kortisbesök. Vi åkte därför till Ikea på hemvägen där vi åt lunch och köpte ett bord till Ismone. Hade gärna gått och småhandlat lite till, men att köra både rullstol och varuvagn är inte det lättaste så jag nöjde mig med bordet till Ismone.

Det blev även ett besök på lager 157, Ismone och Elis fick några nya tröjor.

Var även inne på Team Sportia och köpte ett par "innebandyskor" till Elis.

Kanske inte de mest fotriktiga för honom, men han är så stolt!

Igår började träningen på riktigt, Elis såg fram emot det, men saknade Måns som han tränade tillsammans med förra gången.

Igår hade vi även sällskap upp i bilen med pappa. Efter M&W skulle vi nämligen till mobilitetcenter för att diskutera bilköp.

Vi har blivit beviljade bilstöd av försäkringskassan och nu står bilköp på att göra listan här hemma.

Vi behöver en större bil där vi får plats med Elis rullstol och andra hjälpmedel, samt att Elis får en möjlighet att faktiskt sitta både säkert och bekvämt. 

På mobilitetcenter gick vi igenom hans och våra behov tillsammans med en arbetsterapeut. Vi fick veta vilka anpassningar vår kommande bil bör ha. Därefter så diskuterade vi vilka bilmodeller som kunde vara aktuella för oss och det blev ett enkelt val, det blev bara ett val att välja. En VW Caddy Maxi. Nästa steg blir bilhandlaren, anpassningsfirmor, banken etc...

Jag skulle bli så lycklig om vi kunde ha en ny bil till sommaren, allt skulle bli så mycket enklare då!

Pappa var iallafall med för att lyssna på det här med bilen, han besitter lite mer kunskaper än mig där!

På fredag följer han med till bilfirman!

Stefan är i Åre denna veckan, så både farmor/farfar och mormor/morfar hjälper till med lämning och hämtning av Ismone. Det är nämligen tidiga morgnar som gäller. Kl 7 kör vi hemifrån och skulle jag lämna Ismone innan vi åker så hade jag fått gå upp kl 5 för att hinna...