Nu vågar jag nog påstå att båda trollen här hemma är friska.

Elis är som vanligt om man bortser från att han är trotsigare än trotsigast just nu. 3-års trots finns det visst nåt som heter...

Ismone har varit så dålig, inte van att se henne helt utslagen så länge.

20 timmars kräkande och därpå 39-40 graders feber i två dygn har gjort sitt.

- 2 kg visade vågen på.

Ändå så var det Elis som behövde sjukhusvård...

Men det visar väl bara på att kroppens egna reserver är fantastiska - om man har sådana. Elis saknar ju det där extra och därför slår det hårt mot hans lilla kropp.

Men nu är vi på G igen!

Sjukaste veckan sen i julas!

Elis mår åtminstone bra nu, äter och pratar som en tok (i hans ögon mätt), i förmiddags bröt han ihop för att vi inte hade några vindruvor hemma...

Tur att morfar kunde rycka ut!

Ismone har slutat kräkas och nu är det diarré och feber som gäller.

Följer Elis sjukdoms förlopp, med skillnaden att hon kräkts ännu mer och har högre feber, hon mår dock betydligt bättre vad gäller om man ser till allmäntillståndet.

Hon är trött och som hon säger "helt slut", vilket jag kan förstå efter det här senaste dygnet.

Själv så väntar jag på att Stefan ska komma hem från jobbet så att jag kan få lägga mig och vila en stund.

Har funderat på om påskpyntet ska komma fram i år eller inte, får se om jag gitter pynta eller ej...

Har inga storslagna planer för i påsk mer än att vi bjudit hem de som inte kunde komma på mitt födelsedagsfirande på långfredag.

I natt har vi varit vakna mycket Ismone och jag. Hon har kräkts och klagat på ont i benen, jag har torkat kräk, tröstat och hållt om henne.

Nu väntar vi på att vårdcentralen ska ringa upp.

Fortsättning följer...

I morse vaknade Ismone och sa att hon hade ont i magen och en stund senare rusar hon in på toaletten och kräks.

Och så har det fortsatt hela dagen.

Ingenting har hon fått behålla, inte ens vätskeersättningen vi gett henne nu i kväll.

Tycker synd om henne.

Hursomhelst så har jag bäddat till henne och mig på varsin soffa i vardagsrummet, och jag hoppas att det inte blir mer kräk i natt.

Det räcker med de 14 gånger hon är uppe i nu.

Nu tar vi natt!

Det gick undan i eftermiddags!

Vid 17-tiden ringde doktor Anders, vi pratade om hur Elis mådde och hur han ätit och druckit här hemma. Elis är ju mycket piggare och betydligt mer pratig och har önskemål och idéer om vad han vill göra. Tidigare så bara sov han eller var likgiltig. Matintaget har inte varit stort, men ändå har det varit stora framsteg.

Han frågade om vi ville ha kvar platsen på sjukhuset eller om vi ville få Elis utskriven. Beslutet var vårt.

Och det beslutet var inte svårt att ta, självklart ville vi få honom utskriven - skulle han bli sämre i natt så finns det ju inget som hindrar oss att åka in igen...

Så nu har vi sagt hejdå sjukhuset för denna gång!

Diarréerna kan han tydligen få dras med länge, men är han bara piggelin i övrigt så tyckte dr Anders att han kunde gå till förskolan på måndag.

Han smittar inte men han måste ju orka med sig själv och ett gäng andra barn!

Nu ska jag sova gott!

Vilket jag faktiskt har gjort på sjukhuset oxå, men hemma är ändå hemma!

Idag är det onsdag och vi är fortfarande inskrivna på barnavdelningen här i Varberg.

Igår jobbade jag mellan 9.15-14, därefter gick jag på habiliteringens föräldraträff - sista tillfället.

Stefan var hos Elis på sjukhuset.

När jag kom tillbaka in på salen så stod det klart att det skulle bli ännu en natt på sjukhus.

Diagnosen var nu oxå klar; Rota-virus är det han drabbats av. 

Natten som gått har även den varit lugn. Elis har haft dropp och både han och jag har sovit helt okej.

I morse så bytte jag 5 blöjor inom loppet av 20 minuter på honom. Inget roligt alls tyckte Elis.

Han var dock mycket piggare idag och pratade nästan som vanligt.

Han bad om en flaska välling, men den kom upp igen lika fort!

När doktor Anders (som vi faktiskt träffade när Elis låg på neo) kom hade jag inga större förhoppningar om att få komma hem idag. Det pratades om att vi ev skulle bli skickade till Halmstad, då barnavdelningen i Varberg är en korttidsavdelning och vi har varit incheckade tillräckligt länge där nu...

Men vi var sugna på att komma hem, så istället chansade vi på permission.

Och här är vi nu!

Elis ligger på soffan och kollar film, piggare än på länge även om han är långt ifrån sitt rätta jag.

Han har ätit en liten kanelbulle, druckit både lite vatten och lite sondnäring och ätit en halv banan.

Telefonkontakt hålls med barnavdelningen, vi håller tummar och tår för att vi ska gå sova hemma i natt och bli utskrivna i morgon.

Sen får vi se om det blir någon förskola nästa vecka. Vi tar en dag i taget!

Efter en intensiv eftermiddag med läkarrond, rullstolsfix och mätning till höftortos har vi nu tagit kväll här inne på rum 1.

Vid läkarronden beslutades det att Elis får stanna i natt med en ny omgång dropp.

När den var klar så fylldes rummet med personal från habiliteringen; arbetsterapeut, hjälpmedelskonsulent och tekniker. Dessutom så kom ortopedteknikern på samma gång för att faktiskt träffa både Elis och mig.

Elis skulle han ta lite mått på och jag har äntligen tagit tag i saken att skaffa inlägg till mina skor.

Rullstolen blev fixad och klar och mått till Micron ordnades oxå.

Dietisten har jag oxå fått pratat med idag. Skönt att fått det gjort.

Nu ska jag ringa försäkringskassan, sen ska jag beställa in en filt och en kopp kaffe sen tar jag kväll.

I morgonbitti kommer Stefan och tar över och jag går till jobbet, resten av veckan är jag hemma med Elis.

Natten har varit lugn för Elis. 

Sent igår kväll provade han dricka en klunk saft men den kom upp lika fort igen, så då bestämdes det att han skulle hålla dig till droppet.

Trots att han sovit gott hela natten är han fortfarande trött och slö.

38,8 hade han i temp i morse och har därför fått en supp panodil.

För en stund sen frågade han efter varm välling (vilket innebär hans sondnäring), det fick han och han drack glupskt 100 ml och det har han fått behålla! 👍

Nu sover han igen.

Idag hade vi en massa besök inbokade på habiliteringen; rullen skulle få en ny rygg, den nya minirullen (Micro) skulle anpassas, besök hos dietisten och besök för både Elis och mig på Olmed.

Vi kommer inte iväg till habiliteringen och ortopedtekniska, men de kommer hit! 

I morgon hade vi dock tid för utprovning av en ny gåstol (som vi väntat och längtat efter...) men det får nog vänta.

Jaja, huvudsaken är att Elis blir frisk!

Fredagen innebar att jag skulle på fackutbildning och att Stefan var ledig med Elis för att gå och bada på habiliteringen.

Jag och Ismone promenerade tillsammans till skolan i det vackra vädret och därefter fortsatte jag till Folkets Hus där jag skulle hålla hus.

Vid lunchen började jag må knepigt, kände mig proppmätt trots att jag inte ätit så mycket, jag blev trött och frös.

När det serverades kaffe och kaka på eftermiddagen tog jag ingenting...

Promenerade hem och gick direkt och lade mig. Frös som om att jag gick naken på nordpolen. 39 grader visade febertermometern. Låg i sängen helt utslagen hela fredagskvällen. 

Lördagmorgon vaknade pigg och hur välmående som helst.

Knepigt!

Skjutsade Ismone till Bruket där hon skulle spela sina innebandymatcher i Warbergsspelen.

Första matchen mot Landvetter blev det förlust med 4-2, andra matchen mot Läjet blev det vinst med 4-0 och Ismone stod för ett av målen, sen i de två andra matcherna mot Lerum och Pixbo blev det förluster med 12-0, men tjejerna kämpade och slet mot dessa två lag som bestod av 05:or och 04:or.

Nöjd var Ismone med dagen!

Medalj fick hon oxå!

Hemma igen på kvällen var jag trött och somnade gott på soffan!

Där sov jag gott tills att jag vaknade av att Elis skrek till där han låg och sov i den andra soffan.

Sen kom det;

kräket!

Som han spydde vår lille prins.

Fortsatte så hela natten. Dock kom det bara galla och vatten (dvs det lilla vi fick i honom kom upp igen).

I morse bestämde vi att det var lika bra att åka in med honom till akuten.

Väl där bestämdes det ganska snabbt att det var inläggning som gällde.

Så nu är vi här!

Han är tapper vår lille kämpe, fortsätter dock att kräkas...

Håll tummarna för snabb förbättring, han behöver det!