Ordens betydelse

I går natt när Elis höll mig vaken så satt jag nere i vardagsrummet i mörkret och tänkte, tänkte på hur mycket vissa ord betyder, mer än man kanske tror.
Både negativa och positiva.

Jag har några ord som har lagrats i mitt minne och som dyker upp i min hjärna  lite då och då. Ord någon har sagt och som etsat sig fast. De positiva älskar jag att ta fram, men de negativa önskar jag att jag kunde skaka av mig och bli kvitt från. Men istället dyker de upp som hjärnspöken istället.

Vissa människor borde inte öppna munnen och vissa borde göra det oftare.

De ord som hela tiden dyker upp i mitt huvud är orden från en barnmorska på MVC och det är orden från en läkare på barnmottatgningen. Det är de som är mina hjärnspöken.

Sen är det oxå orden som en fd klasskamrat från gymnasiet, Marie Hjort sagt till mig. De orden betyder dock guld!

Jag börjar på MVC.
Jag och Stefan var där tillsammans för ett inskrivningssamtal i samband med den här senaste graviditeten. Vi fick träffa en barnmorska som var semestervikarie. Hon började med att berätta att hon läst min journal, vilket jag tycker är bra för då vet hon ju min bakgrundshistoria. Hon ber mig berätta om den här graviditeten. Jag berättar att jag varit på ultraljud på kvinnoklininken och att de där såg två hjärtan slå. Det är då hon säger det: -Ja,ja, nu ska man inte vara så säker på att det går vägen...
Efter att hon sagt det så slutade jag lyssna på henne. Behövde ju inte heller träffa henne fler gånger. Men som de orden återkommit till mig i mina tankar... Och det värsta är att hon hade rätt. Den här graviditeten gick inte vägen... Men varför sa hon så? Var det nödvändigt? Förstod hon hur mycket smärta hon skulle orsaka?

Oxå var det barnmottagningen:
Det var när vi var där med Elis pga att vi upplevde honom spänd i vissa muskler. Vi hade själv sökt hjälp och detta var första mötet med en läkare där. I vår vildaste fantasi fanns inte tanken att Elis skulle ha en hjärnskada. Hon säger efter att ha undersökt honom: Ja det där är en typisk cp-skada, jag kontaktar habiliteringen så tar de kontakt med er nästa vecka... Med dessa ord lämnade vi barnmottagningen en fredag förmiddag i september... Sättet hon berättade att vår Elis hade en cp-skada var på samma sätt som om hon sagt att han hade öroninflammation...

Där har ni mina hjärnspöken, de som kommer när jag inte kan sova...

Men så var det ju guldorden från Marie!
I höstas kom hon och hennes Matte hit och hälsade på, och då var det 14 år sedan vi sågs sist. Vi satt och fikade i köket och pratade om allt möjligt. Marie, frågade om det var okej att hon frågade om Lovis, och det var det. Jag blir varm i hjärtat när någon nämner henne och vill veta. För många låtsas nog hellre att det som hände aldrig har hänt och vill inte beröra ämnet.
Men en av de frågor Marie ställde var de ord som gjort mig så varm i hjärtat, ord som betytt så mycket för mig. Marie frågade om Lovis var lik sina syskon. Att få den frågan betydde så mycket! Någon och denna någon var Marie såg vår Lovis som det barn vi faktiskt förlorat, det barn som vi hållt i vår famn. Och jo, Lovis var lik sina syskon!

TACK Marie för att du ställde frågan och du har inte haft en aning om det här men de orden du sa då betyder så oerhört mycket! All kärlek till dig!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0