Idag hämtade Frida Elis på förskolan, vilket i princip innebar att vi kom hem samtidigt. Elis och Frida försvann upp på hans rum med en gång och under tiden läste jag tidningen och fixade iordning pannkakor till mellanmål.

Att ha en fungerande assistans betyder så oerhört mycket och jag tror banne mej att vi hittat ett guldkorn till Elis.

Relationen de på kort tid skapat är fantastisk att se.

Känslan som fylls i mig när jag står nedanför trappan och ropar upp till Elis: - Pannkakorna är färdiga! Dax för mellanmål!

Och hör han svara: - Jag kommer, jag ska bara lyssna färdigt på den här låten...

Och sen höra steg i trappan (assistenten som bär ner Elis) och han kommer ner till mig som väntar i köket...

den känslan är obeskrivbar.

Elis får bli självständig utan att ha sin mamma eller pappa i hasorna hela tiden.

Efter pannkaksätandet så vill Elis pyssla i sina pysselböcker.

Pysselböcker med klistermärken i har blivit en hit!