Sitter nu ENSAM i köket, det är tomt i huset, diskmaskinen dånar visserligen och i ugnen står en rabarberpaj.

Ismone, Elis och Stefan är hos farmor och farfar. Stefan kommer snart hem igen, men trollungarna ska stanna kvar.

För första gången ska Ismone och Elis sova över hos farmor och farfar UTAN att jag och Stefan ska göra något speciellt.

Vi ska bara vara hemma, laga mat tillsammans i kväll, titta på TV och sova tills vi vaknar. 

Konstig känsla.

Har fått frågan om vi ska söka avlastning för Elis (korttidsboende eller stödfamilj), men det finns inte med i vår livsplanering. Elis tillhör vår familj och i den ingår jag, Stefan, Elis, Ismone och Lovis. Jag och Stefan har gjort valet att bilda familj där barn ingår. Då finns det inte på världskartan hos oss att inte Elis ska få vara med oss andra.

Elis ska vara med, men förhoppningsvis tillsammans med den hjälp han behöver, dvs en personlig assistent. 

Detta innebär att vi ska ta in en person i vår familj, en person som ska vara med och dela vår vardag, med allt från lek i sandlådan till att följa med på bjudningar och semestrar.

Nu är vi ju inte där än, vi vet inte om Elis får någon assistans beviljad men vi hoppas. Och hoppet är det sista som överger oss!