Gick till sängs igår efter en skön kväll med familjen Gillgren (en sådan där vi måste träffas kväll för att det var alldeles för länge sedan sist, men vi gör det så där okomplicerat som bara vi kan dvs vi skiter i att städa och vi köper färdig mat, äter ur pizzakartongerna och bara umgås) med tanken att i morgonbitti ska Stefan bli överraskad...

Jag, Ismone och Elis hade planerat att vi skulle väcka Stefan tidigt, ge honom presentkortet vi köpt och därefter åka ner till stadt och äta frukost.

Bara för att vi firar 11-årig bröllopsdag idag!

Nu blev det inte så...

Ismone kom in till mig kl 3 och var jätte ledsen. Hon var superhes, hade ont i halsen och andades som en tröska.

Gick ner med henne, satt och gosade i soffan, drack kallt bubbelvatten och väntade på att det skulle bli bättre.

En timme senare gick vi tillbaka till våra sängar.

Elis sover oroligt, spastisk i hela kroppen, gråter och kämpar mot spasticiteten.

Han är varm och svettig, inte pga värmen utan febervarm. 38,9 visar febertermometern och han får en supp panodil.

Inser ganska snabbt att frukosten tar vi en annan dag, stadt finns ju liksom kvar...

Ismone vaknade betydligt piggare och det hesa och onda var borta!

Elis är däremot trött. Han blir förtvivlad när inhalatorn kommer fram och han illvrålar när han inhalerar...

Stefan hade oxå en present till mig...

Sötaste portmonnän och goda (förväntar jag mig) praliner.

Dessutom hade han ordnat barnvakt till Ismone och Elis på förmiddagen (han visste ju inte att vi bokat in hotellfrukosten... 😉) för att han skulle kunna vara med på områdets städdag och att jag skulle få en heldag för mig själv på stan.

Han tyckte jag var värd det efter att jag suttit på akuten med Elis kvällen/natten innan medans han låg i en hotellsäng och hade det gott.

Efter två vakna nätter var jag dock inte så sugen på att gå på stan - känner mig lite sliten, så jag sa att jag sparar det erbjudandet!

Nu sitter jag istället på bänken här ute, dricker kaffe och lyssnar på vattnet i fontänen.

Försöker komma på något att äta i kväll...

Livet är ganska skönt trots allt!