Onsdagkväll, har gått och lagt mig, lyssnar på radiosporten och försöker sammanfatta tankarna.

I måndags var Stefan och jag och träffade Tommy. Tommy som med sin fru driver assistansbolaget vi valt att anlita. Skrev kontrakt, så nu är det liksom på riktigt. 

Känns overkligt, men vet att det kommer att bli bra i slutändan även om vi har en lång process framför oss.

Elis tar tid, och självklart ska han få den tid han behöver. Jag och Stefan har inte sett och insett det tidigare, vi har ju varit vana vid vårt liv, vårt liv med Ismone och Elis. 

Men att få någon uteifrån som påvisar det merarbete Elis CP-skada faktiskt medför, får en att tänka, fundera och famla i verkligheten.

99 timmar är det som vi kommer att söka för, sen får vi se vad Försäkringskassan och kommunen tycker och tänker om det hela.

Elis framtid ligger i deras händer...

Som vi tänker just nu (allt beror såklart på hur många timmar vi får beviljade) så tar vi själva nätterna och sen vill vi få in en extern assistent. Jag tror på det och känner att jag själv skulle ha svårt att skilja på föräldrarollen och assistansrollen. 

En extern assistent innebär ju faktiskt att vi ska släppa in en annan människa i vårt hem, en person som ska vara med och dela vår vardag. 

Vi har oxå önskat av våra föräldrar att de ska ha Ismone och Elis över natten (fredag-lördag eller lördag-söndag) ett dygn i månaden. Tex Stefans föräldrar i april och mina föräldrar i maj etc...

Allt för att vi ska få tid tillsammans med varandra. Som det är nu så är en av oss med Elis medans den andra gör nåt annat tex städar, handlar, pillar i trädgården... Sen byts vi av.

Vi längtar efter att få göra något tillsammans som inte behöver vara något speciellt, bara vi får tid tillsammans.

Frågor på det?

Jag och Ismone har bokat en lillesemester!

Hon och jag ska till Ullared och bo i husvagn! Bara vi två!

Tjejmys!

Nu ska jag stänga mina blå, klockan ringer 5.30 i morgonbitti och jag hoppas på lite sömn innan dess.