Vi njuter av vår semester här på Karpathos!

Hotellet passar oss som handen i handsken! Lagom stort och med personlig, välkomnande och härlig atmosfär.

Vi vill ju ha det så här.

Stora komplex med all inclusive och bamseklubbar är inte vår grej, vi vet - vi har testat det oxå. Visst tillvaron med Elis skulle säkert vara enklare i en anpassad miljö, men nej tack, vi trivs bäst så här! 

Allting löser sig oxå!

Hjälpsamheten och givmildheten är stor.

Tänker tillbaka på igår när vi var på en utflykt till Olympos - en liten bergsby.

Det som jag nu ska försöka förklara kommer knappt att gå, det var som på film, nåt som liksom inte händer på riktigt....

När det var dags att äta lunch så åkte vi ut mitt i ingenstans med bussen.

Den släppte av oss och innan vi kom fram till tavernan där lunchen skulle serveras väntade oss en ca 1,5 km lång landsvägspromenad. 

Efter att vi bara gått ca 200 meter på den skumpiga vägen kommer en bil körande (typ pick-up), den kör förbi oss, stannar och backar tillbaka. Dörren öppnas av en grekisk gumma klädd i folkdräkt. Hon pekar och förklarar att vi är på väg till hennes taverna. Det hela slutar med att Stefan med Elis i knät sätter sig inne i bilen, bredvid killen som kör. Upp på flaket placeras rullstolen och gumman i folkdräkt, innan de kör iväg längs landsvägen omringad av olivträd och getter...

Kan jag säga annat än att livet är underbart just nu?

Just nu kallar sig hela familjen Appelgren för livsnjutare!