Idag, dagen då vi tänker lite extra på de som lämnat oss gjorde vi självklart ett besök hos vår lilla Lovis.

Det är lika ofattbart varje gång jag går upp på kyrkogården; att vår lilla flicka ligger begravd där. 

Vår änglaflicka, Ismones lillasyster och Elis tvillingsyster.

3 år har snart gått sedan hennes hjärta plötsligt slutade slå, 3 år av oändlig saknad. 

Det var inte så livet skulle bli...

Mitt hjärta blir extra varmt när jag besöker hennes grav och ser att någon annan varit där. Någon annan har tänkt på henne. Någon annan bryr sig om henne. Det finns fler än vi, farmor, farfar, mormor och morfar som tänker på henne.

Det betyder mer än någon annan kanske anar.