Jag är inte den som klagar över att jag har ont, vill inte vara den som gnäller.

Istället biter jag ihop och kämpar på.

Möter du mig en dag och munnen och ögonen inte ler så kan det bero på att jag har ont (det kan så klart oxå bero på något annat), åtminstone mer ont än vad jag hade sist du såg mig.

Frågar du hur det är så svarar jag säkert att det är bra - det är ju så man förväntas att svara.

 

Jag har sedan i början på maj haft ont i min vänstra tumled.

Triggerfinger trodde arbetsterapeuten, jag var mer tveksam.

Fick en tumortos som jag använde flitigt, men den hjälpte inte.

I början på augusti fick jag en akut inflammation i min vänstra axel.

I början på september kom den akuta inflammationen i min vänstra höft.

Där efter har jag haft ont i höger axel och i höger handled.

 

Förrutom vid de akuta inflammationerna så gör det inte superduper ont, det är istället en konstant molande värk som finns där dag som natt, vid vila och vid belastning. En värk jag lärt mig leva tillsammans med.

 

Dock så har jag börjat tröttna på det hela.

 

Igår var jag hos farbror doktorn.

Han gick igenom mig från topp till tå.

Högra axelleden är inflammerad.

Högra handleden är inflammerad.

Högra skuldran är inflammerad.

Höger fotled är inflammerad.

Vänster tumled är inflammerad.

 

Nu kan jag skriva reumatiker på mitt CV.

 

Har fått en första medicin utskriven, en kur i 14 dagar.

Sen får jag se vad som händer.

 

Jag som inte vill klaga och gnälla känner nu att jag har rätt att göra det.