I natt kom Ismone in till mig ca 2.20 bara för att berätta att hon hade tappat en plopp till sitt örhänge.

Jag tog örhänget och sa att ploppen letar vi efter i morgon...

 

Låg sedan vaken, vred och vände mig...

 

Kl 2.40 hör jag att Elis gnäller till, studsar upp och in till honom, lyckas få honom att somna om i sin egen säng.

 

Själv fortsätter jag att vara vaken.

 

Efter ca 30 minuter vaknar Elis igen och Stefan hämtar in honom till oss.

 

Elis kom inte till ro, han var ledsen, orolig och stundtals skrek sådär hjärtskärande som bara ett barn kan göra.

Vi trodde att det som vanligt var spacisiteten som spökade.

När klockan var strax efter 4.00 gick jag upp med honom.

Satte mig i soffan, kollade lite på Teletubbies och just då var livet lite bättre.

Elis fick lite mat oxå.

Trött var han men så fort jag la ner honom så gallskrek han.

 

Först vid 7-tiden så kom Stefan ner och hämtade upp honom och fick honom att somna om en liten stund i vår säng. Han sov oroligt och jag kände på mig att det här är något annat.

 

Bestämde att badet hoppar vi över och det blir ingen förskola för honom heller.

Stefan kommer hem strax efter 14 och då åker jag och jobbar.

 

Eftersom Vårdcentralen här i närheten har drop-in på förmiddagarna tänkte jag att det var lika bra att gå dit och kolla upp honom.

 

Smidigt som bara den med det här drop-in systemet!

 

Öroninflammation på vänster öra blev domen.

Så nu väntar det spännande momentet att få i honom pencillin.

 

Nu sover han gott här på soffan, jag tänkte försöka få i mig lite mat sen ska jag oxå passa på att vila.

Tröttmössa är mitt namn!