Idag har jag och Elis varit och hälsat på hans framtida förskola. Han ska gå på Söderlyckans förskola, avdelningen Lyckan.

En fördel med att ha ett funktionshindrat barn (man måste få njuta av alla fördelar som finns) är att de här barnen placeras först av alla barn som står i kö till barnomsorgsplatser och det innebär att vi får komma dit vi vill...

Efter att ha haft många tankar kring Elis barnomsorg känns det som att vi nu hittat rätt. Att han inte kan gå hos Gunilla som Ismone gör nu är en sorg i sig, att sen inte bara kunna välja den förskola där grannbarnen går känns oxå i hjärtat. Det blir så påtagligt att Elis inte är som andra barn... Han har ett funktionshinder och han behöver mer hjälp än andra barn.

Vi har nu valt Söderlyckans förskola och avdelningen Lyckan. Ett val som känns helt rätt i mitt hjärta. Här vet jag att Elis och vi kommer att få det bra. Redan när jag ringde i måndags och frågade om vi kunde komma och hälsa på så fick jag positiva vibbar, ett trevligt bemötande gör så mycket!
Idag hälsade vi på! Ett lika trevligt bemötande live! Tittade runt och fick lite information om avdelningen och deras arbetssätt och det kändes bara så rätt!
Lyckan är en avdelning med barn i åldern 1-7 år, de har 14 barn och de var 5 i personalgruppen. Det är en avdelning där barn med funktionshinder är integrerade därav mindre antal barn och mer personal. De jobbar i team kring de barn som har ett extra behov av särskilt stöd, inga personliga assistenter utan alla är delaktiga. Att sen få höra orden att kontakten med föräldrarna är inte bara en personal-förälder kontakt utan det är vänskap, kändes oxå så himla bra. De vet hur det är att jobba med familjer där ett barn har ett funktionshinder, de förstår den sorg det innebär, de förstår att livet gör extra ont ibland...

Men nu vet jag att detta kommer att bli bra, inte bara bra utan jätte bra!

I augusti när vi tänker börja så hoppas jag att solen lyser runt Söderlyckan, inte regn som idag...