Att bli tagen på allvar...

I onsdags var Elis på sitt årliga läkarbesök på habiliteringen.

Vid förra årets besök (som var i maj-14) pratade han inte, nu skötte han nästan besöket själv...

Han började själv innan vi andra knappt hunnit att sätta oss med att säga:

- Jag har en fråga. Fråga nummer ett; kan du laga mina ben?

- Fråga nummer två; kan du laga mina armar?

- Fråga nummer tre; kan du laga mina händer?

- Sista frågan; kan du laga min hals?

Kan ju säga som så att både läkaren, sjukgymnasten, arbetsterapeuten och sjuksköterskan blev ganska ställda.

Svåra frågor från en smart liten kille som kräver intelligenta svar.

Det är vår Elis det! ❤️

Nu fanns det inga enkla svar på hans frågor, och han fick inte de svaren han önskade. Det går inte att laga hans ben, armar och händer (halsen däremot kom Elis och läkaren fram till att lite medicin skulle kunna hjälpa - antagligen refluxen som spökar), men de ska göra allt för att han ska kunna använda ben, armar och händer så bra som möjligt. 

Nästa år blir det KP-träning igen! 

Arbetsterapeuten frågade Elis vad han skulle vilja kunna göra med sina händer och Elis svar kom direkt:

- Spela gitarr!

Hon lovade honom där och då att hon skulle se till att han på ett eller annat sätt skulle få spela gitarr.

Idag var vi tillbaka på habiliteringen för ett besök på DaKo. 

Och vad plockade de fram där? 

Jo ett datorprogram där Elis fick spela gitarr genom att styra musen med pannan.

Som han spelade!

Då kom Ipaden fram och Elis fick välja låtar att kompa till. Det blev först Sven-Ingvars med "Min gitarr" och därefter Sean Banan med "Diggiloo diggiley". 

Gladare unge har jag sällan skådat!

Vår fine Elis , va kul att det finns roliga saker till honom. Han är värd allt som kan tänkas, som kan glädja honom.

Kramar till hela Elis underbara familj.
Farmor o farfar.

Hej En mkt bra läsning, Jag har själv en Cp-skada och inser idag att det var tur att man inte gav upp tränings som barn, det har jag haft nytta av i vuxenålder. Idag är jag 35 år gammal. Det svåraste som föräldrar till ett handikappat barn är nog att motivera tilll träning utan att tjata. Det kan också vara svårt att hantera den ev. sorg man känner att få ett handikappat barn. Ledsen om jag gått in på jobbiga saker, men ni verkar ha en underbar son med glimmten i ögat. Med vänlig hälsning. Marlene Enggström Kristinehamn

Kramar till Elias

Va fint att han fick spela lite gitarr! Jag hoppas det går bra för honom och er familj.

Kram Mathilda