Jodå, Elis vaknade - dock inte av dammsugaren, snarare av att nappen försvunnit någonstans under täcket. Kunde dock få honom att somna om i sin egen säng (heja mig!!!) och jag fick dammsugit klart på nedanvåningen. I morgon får vi (jo Ismone får faktiskt hjälpa till inne på sitt rum) ta ovanvåningen. Känns aldrig som att hela huset någonsin är städat och klart, ovanvåningen är den som oftast halkar efter. Skulle önskat att jag fick två hela dagar, helt ensam i huset och bara få städa klart. Vi är olika Stefan och jag. Jag vill ha det rent och skinande, då kan jag njuta. Stefan bryr sig inte på samma sätt och ser inte heller hur skitigt det ibland kan vara, ser gör han kanske men han bryr sig inte. Ibland irriterar det mig men ibland önskar jag att jag oxå kunde njuta och koppla av trots skit i hörnen. Men barnen tar mycket tid, både Ismone och Elis kräver sitt, och min ork har liksom tagit slut. Jag känner mig som en urvriden disktrasa när jag kommer hem från jobbet och orkar inte ta tag i tvätt och städ.
I morgon kommer mamma och pappa hit för att passa Elis då hans förskola har stängt för utvärdering/planeringsdag. Pappa har då lovat att han ska putsa våra fönster. Är så tacksam för den hjälp vi får. Mamma tar ofta fram strykjärnet när hon är här. Det betyder så himla mycket!
Nu är det dags att sova, i morgon blir det en morgonpromenad för att lämna Ismone i skolan - hoppas på fint väder!