Elis är vår lille prins. Han föddes den 19 december 2010. Hans start här i livet var turbulent. I graviditets vecka 26+2 fick vi veta att hans tvillingsyster Lovis inte levde längre, men allt pekade på att Elis (som vi då inte visste var en Elis...) mådde bra och tanken var att jag skulle gå tiden ut med honom. Men på kvällen den 18 december när jag och Stefan var hemma hos Pelle och Carmen på deras tradionella fest innan jul så började jag känna att något kändes skumt i magen. Att det skulle vara värkar tänkte jag inte på - det var ju alldels för tidigt... Men men för säkerhets skull körde vi upp till förlossningen på väg hem. Och hem dröjde det tills att jag kom... Värkarbetet var i full gång och de försökte stoppa värkarna vilket inte gick så bra, istället blev det ambulansfärd för mig och en barnmorska ner till Halmstad och Stefan fick komma efter. Inte heller där fick de stopp på värkarna utan helt plötsligt bestämde läkaren sig för att det skulle bli ett akut snitt. Akut och akut, från beslutet till själva handlingen tog det ca 1 timme, det krävdes ju lite förberedelser... Så kl 11.18 den 19 december kom Elis till världen, 2 minuter efter sin sovande syster Lovis. Elis mådde bra under förlossningen och även under hela tiden på neonatalavdelningen i Halmstad. Som de sa där låg han bara där för att växa till sig. Vid födseln var han 37 cm lång och vägde 1430 g. I fem veckor bodde vi nere i Halmstad innan vi fick komma hem. Två veckor hemma med hemsjukvård blev det innan vi blev utskrivna. Elis mådde bra, fick en förkylning med förmodat RSvirus i slutet på april och i maj var det dags för vattkoppor. Om man bortse från detta har han mått bra. I somras upplevde vi att han spännde sina muskler i armar och ben lite då och då och efter vår semester i Montenegro tog vi kontakt med barnmottagningen här i Varberg. Svaret vi fick blev en chock: Han har en förmodad CP-skada! Vår Elis CP-skadad! Många tankar började snurra i huvudet och snurrar fortfarande, frågan är om det någongång inte kommer att göra det.... Nu blev vi i alla fall remitterade till Barnhabiliteringen och där har vi nu ett helt team runt vår prins. Ett helt fantastiskt team med underbara människor. Det är läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, psykolog och några till som vi ännu inte har träffat. Ännu så länge har vi bara varit på ett läkarbesök så ännu vet vi inte så mycket om hur det egentligen är med vår Elis. Vattenträning har vi varit på sedan 10 veckor tillbaka, vi har haft besök hemma av arbetsterapeut och sjukgymnast och hjälpmedel är beställda. Helt fantastiskt är att vi får så mycket saker att låna till honom helt gratis! Just nu väntar vi (och att vänta på hjälpmedel har vi fått lära oss att man får göra...) på en Panda X stol för honom att sitta i, duschstol, hjälm, aktivitetsmatta och extrastöd för honom till bilstol och vagn... Idags läget så kan han inte sitta, inte förflytta sig själv. Han vänder sig dock aktivt från rygg till mage och tvärtom och griper tag i saker. Har ni frågor så fråga! Vi pratar gärna om det här och svarar så gott vi kan.