Kvar på avd 62

(null)

En liten, liten stund efter att jag sondat klart i morse så började kräkningarna om.
Känns som att jag har tappat räkningen på hur många gånger de har fått bädda om sängen.
Personalen har gjort lön för mödan idag, ett tag kändes det som att hela sjukhusets personalstyrka var inne i vårt rum. Det var undersköterskor, sjuksköterskor och läkare....
Trots att Elis var blek, medtagen, trött - helt slut helt enkelt så protesterade han högljutt när han hörde ordet Emla. Får han ett Emlaplåster så vet han vad som sedan väntar...
Han hade ju kvar infarten i handen sedan operationen (det var oxå där han fick dropp i natt), men den var trög så de tänkte byta. En klok ung sjuksköterska hade dock en egen liten plan, hon bytte till en tunnare slang och vips så funkade den gamla infarten!
Nytt dropp sattes och även förbanden på operationssåren är bytta.
Dr. Nils har varit här uppe och tittat till Elis och han misstänker helt enkelt att Elis har drabbats av likvorläckage. Dessutom är pumpen stor i hans lilla mage så den trycker ev mot magsäcken.

Idag har det varit jobbigt att se Elis så dålig, inte jobbigt på det sätt att jag har varit orolig för hans hälsotillstånd, men jobbigt att se honom må dåligt och dessutom höra han sätta ord på detta och vara helt hjälplös i situationen.

Nu sitter Stefan och Ismone på tåget och är på väg hem till Varberg.
Det har varit skönt att ha dem här nere, men nu klarar vi oss själva.

Det blev alltså ingen flytt till Ronald Mc Donald idag, men jag hoppas på att vi får ta oss dit i morgon. Men om inte så har vi det bra här.

Så här ser operationsärret ut på magen, på ryggen sitter ett liknande. Stygnen är sådana som lossnar av sig själva.
Det har varit skönt att ha storasyster här.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0