Förra torsdagen bestämde jag och Stefan att det var dags för Elis att sluta med napp.

Elis hade gärna behållt den - säkert tills han var femton 😉 om han fått bestämma...

Men nu var det dags för oss att ta ett föräldrabeslut!

Elis har ett riktigt nappbett och i veckan kom kallelsen till tandläkaren och då kände vi att nu är det dags. Då Elis pratar mer och mer nu så kan det ju hjälpa honom på traven att få ett bättre uttal om tänderna inte pekar utåt.

Sagt och gjort, i fredags kväll var det dags. Visst protesterade han och visst var han ledsen, men han somnade utan napp. På natten när han vaknade och det inte bara hjälpte att vända på honom utan han blev ledsen så fick han han nappen för att komma till ro, när han sen somnat plockade vi ut den.

Det är ju så att Elis fortfarande vaknar 15-20 gånger/natt och behöver hjälp att vända sig, ändra position, bryta spasticiteten etc. Och för att vi ska orka vara människor dagtid så behöver vi lite sömn på nätterna så bråka med honom om nappen då kändes inte helt optimalt.

Men det här kändes bra!

Nätterna fram till natten mellan tisdag och onsdag fortsatte så här och vi kände oss nöjda.

Då hände det! 

Han sov hela natten utan napp!

(Alltså han vaknade som vanligt men somnade om utan napp.)

Detta firades så som Elis bestämt med ett besök på Mc Donalds.

Och så har det nu fortsatt.

Imorgon ska han gå på bio för första gången och sen ska han få gå till leksaksaffären och välja en leksak.

Det är han värd!

Några nappar ska nu skickas till Per Andersson och de resterande ska kaninerna på Liseberg få nästa fredag!