2 år idag

Idag är det 2 år sedan vi både namngav och begravde vår Lovis.

Vår lilla flicka som inte fick stanna kvar och leva här hos oss.

 

.Vi väntade henne, vi fick henne för en liten stund, men vi fick inte ha henne kvar. Vi fick aldrig lära känna henne, men hon var en liten människa, hon var ett barn - vårt barn. Vi har börjat acceptera att vi förlorade henne och att vi inte kunde göra något åt det. Vi upplevde henne, så därför är hon en del av vårt liv. Vi vill inte glömma henne och varför skulle vi vilja det?

 

Under vår vistelse på sjukhuset i Halmstad kom vi nära både pastor Thomas och diakonissan Elisabeth, de  fanns som ett oerhört stort stöd för oss och var underbara medmänniskor därför var det en självklarhet för oss att det var de som skulle ha hand om namngivningen och avskedet för Lovis. Sjukhuskyrkan i Halmstad var oxå ett naturligt val för oss. Och det blev precis så fint som vi önskade oss.

Jag och Stefan hade bestämt att det bara var vi två och Ismone som skulle närvara, Elis trodde vi inte skulle få lämna avdelningen, men självklart tyckte personalen så de ordnade fram både en barnvagn vi fick låna till honom och kläder till honom så att han inte behövde vara klädd i sjukhuskläder. Ismone hade shoppat en ny vacker prinsessklänning som hon valde att ha på sig.

Så här gick cermonin till:

Namngivning och Begravning 20110117

 

Vi började att till gitarrackompanjemang sjunga Psalm 248 Tryggare kan ingen vara.

Där efter tog Elisabeth över och läste följande:

Gud, du som tog barnen i din famn och välsignade dem, var med oss nu, när vi är samlade kring detta barn.

 

Ni föräldrar tillsammans med storasyster Ismone har gett henne ett namn så att hon alltid ska bli ihågkommen med sitt namn. Vilket namn har ni gett ert barn? LOVIS MAJA.

 

Kära barn, som vi knappt har lärt känna, vi kallar dig Lovis Maja. Ta emot detta namn som ett tecken på att du är unik för oss och för Gud. Genom namnet Lovis Maja skall du alltid bli ihågkommen. Ditt lilla liv tändes i glädje genom Veronica och Stefans kärlek. I det fördolda växte du i din mamma Veronicas moderliv, månad efter månad tillsammans med Elis. Två små människobarn, väntade och efterlängtade. Det är mycket i livet vi människor inte förstår. Men också när vi inte ser någon mening vill Gud möta oss med sin kärlek. Därför ber vi:

Gud, du gav glädje åt Veronica, Stefan och Ismone under tiden de väntade Lovis Maja och Elis. Nu har sorgen gästat. hjälp dem att ta emot tröst från dig, och från släktingar och vänner. Var med storasyster Ismone i hennes särskilda sorg. Låt denna stund bli till tröst och till ett ljust minne. Vi tänder nu tröstens och hoppets ljus... (Ismone och Elisabeth tände tillsammns ett ljus för Lovis) Gud du är i sorgen, du är i mörkret, du är i ljuset och det förblir.

 

Där efter spelades Carolas låt: Jag vill alltid älska.

 

Pastor Thomas tog nu över.

 

Bön:

Jag är hos Dig, min Gud, som barnet hos sin mamma.

Jag är hos Dig, som fågeln i sitt bo.

Jag är hos Dig, min Gud, när natten börjar komma.

Bli kvar hos mig, så har jag lugn och ro.

 

Griftetal

 

Överlåtelsen:

Gud, vår himmelske Far, vi överlämnar Lovis Maja i Dina händer.

 

Du kommen är av ljus en gång

till ljuset går du åter,

du går till liv där glädjen finns

och ingen mera smärta minns

och inget hjärta gråter, du går till Den som källan är

till allt som är av kärlek här,

du går till själens sköna ro.

Där är ditt hem, där skall du bo.

 

Du kommen är av ljus en gång

till ljuset går du åter,

du går till liv som frihet är

och ingen skuldens börda bär

ty kärleken förlåter,

så barnsligt ren som du kom hit

du kommer som nyfödd dit,

till faders famn som öppen står.

Där är din himmel som du får.

 

Du kommen är av ljus en gång

till ljuset går du åter,

du går till Den som livet är

och evigt dej i kärlek bär

och evigt leva låter,

du lämnar en förgänglig del

och går till den som gör dig hel

i kärlek som ej gränser vet.

Där är din Gud och evighet.

 

(Här la Thomas en vit ros på kistan för varje vers som lästes)

 

Bibelläsning

 

Bön:

Gud som haver barnen kär

 

Fader vår

 

Välsignelsen

 

Vi avslutade med att sjunga Psalm 796 Du lilla barn

 

 

Saknaden av Lovis finns här hela tiden, vissa dagar känns den mer, vissa dagar känns  den inte lika mycket, men den finns där. Ibland gör den ont, riktigt ont - ibland känns den bara. Vissa saker påminner. Det känns extra mycket i mitt mammahjärta när jag ser tvillingar, då blir det så påtagligt att jag saknar ett av mina barn. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer innan jag får in tvillingar på min avdelning på jobbet, jag är inte redo för att möta dessa barn och deras föräldrar - ännu. Den tiden kommer det vet jag, men jag är inte där än.

 

Lovis Maja! Idag tänder vi ditt ljus här hemma och skänker dig en extra tanke!

 

Åh kära Veronica, som så många gånger förr så rinner tårarna när jag läser din blogg. Du har en fantastisk förmåga att formulera dig och jag är så imponerad av hur du orkar dela med dig av allt.
Skickar en stor varm kram till hela familjen i vinterkylan och hoppas att vi snart kan få chans att träffas!
Kram Maria

Ett sätt för mig själv att bearbeta och tänka är att skriva. Kunde valt att bara skriva för mig själv, och visst skriver jag bara för mig själv men låter de som vill läsa att ta del av det om de vill.

Jag hoppas oxå att vi snart kan ses igen!